jag klarade teoriprovet!!

hela förmiddagen har varit hemsk. jag vaknade 07.00, drack en halv kopp kaffe och sen klädde jag på mig och gick ner till körskolan. fortfarande osäker på om jag skulle få göra mitt teoriprov, gjorde jag ett sista försök att klara av repetitionsfasen och även ta mig igenom slutfasen, men nej nej nej. jag satt där i tre timmar och det enda jag lyckades med var att göra mig själv ännu mer förtvivlad än vad jag var innan. klarade repetitionsfasen två gånger, fast man var tydligen tvungen att klara den tre gånger för att ens få komma till slutprovsfasen, så jag gav helt enkelt upp. jag tänkte.. "jag far till luleå ändå. får jag göra mitt prov, great! annars så får jag helt enkelt boka en ny tid".

på bussen till luleå var jag illamående och trodde att jag skulle kräkas. jag försökte lugna ner mig själv genom att skicka sms till ida och komma på andra tankar. och sen när jag väl kom till vägverket och satt i vänterummet, var det KAOS! alla satt och pratade och rabblade en massa teorifrågor och jag blev mer och mer rädd. fast jag försökte att inte låta mig distraheras av dem, samtidigt som jag intalade mig själv att "det är okej om jag inte klarar det idag. det finns fler chanser!" sen blev klockan 15.15 och kvinnan som skulle sitta vakt, öppnade dörren till en datasal och sa "ja, ni kan komma in nu!" jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv tror jag! sen satt jag där vid min dator och försökte lugna ner mig. jag satt och tänkte "jag måste verkligen läsa igenom frågorna riktigt ordentligt och jag får inte stressa!" fast vad hjälpte det när en och en sakta började resa sig och gå. hörde man ljudet från skrivaren, visste man "han/hon har klarat det!", annars gick de bara ut.. besvikna och med huvuden hängandes. samtidigt som jag besvarade mina frågor bad jag till gud att jag skulle klara provet. jag önskade bara att få se den gröna texten där det stod "godkänd".

när alla 70 frågorna (varav 5 var testfrågor) var besvarade och jag satt och tittade så att jag hade svarat på allt, fick jag rysningar i hela kroppen! jag vågade inte trycka på "färdig"-knappen, för jag var livrädd för resultatet! men sen tog jag det sista lilla modet jag hade i kroppen och tryckte! ord kan inte beskriva lyckan jag kände när jag såg den gröna texten samtidigt som jag hörde skrivaren skriva ut mina resultat! jag blev överlycklig och jag har inte kunnat sluta le sen dess. 58 rätt av 65 blev mitt resultat, och jag är så obeskrivligt lycklig! tack gode gud att du lät mig klara det!!!


snart bara 34 dagar kvar, älskling! du är mitt allt, prinsen min! jag <3 dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      I can't believe I'm back.. Back home in Cali with my man. My other home I mean. A girl should be so lucky to have two homes. One back in Sweden and one here in California with my man. My man. My love! My other half! To think I almost d...

     Oh my god.. I can't believe I haven't written anything in so long. I was always so passionate about this whole writing thing. Even though most of what I would write here would just be a way to vent, I still enjoyed doing it. Anyways.. What h...

  9 days until this AMAZING man of mine is finally here with me.  do I even have to explain why I love him? ..didn't think so. ...

I have been a huge westlife fan for as long as I can remember. nowadays whenever I hear a westlife song, I picture myself slow dancing to it with the love of my life. I picture us laying in bed and just cuddling to it. god, that man of mine.. I ca...

waiting. waiting. waiting.    34 days left until I get to see my man again. 34 days until that first airport kiss that is going to be so full of love and yeah, a bit of salt from all those happy tears that will stream down my face the second I se...