nemogu da razumijem da te viste nema, tose. srce me zaboli kad na to pomislim. zauvjek ces zivjeti u nasim srcima! hvala za sve! <3

åh, du är tillbaka. jag har saknat dig! det var sååå länge sen. flera år sen, faktiskt. och jag kan inte sluta tänka på dig. jag vet inte varför men du vandrar omkring i mitt huvud 85% av min dag, om inte mer..


jag vet inte varför, och det är inte första gången som det händer heller, men vad det än är och vad som än har varit, faller jag alltid tillbaks till dig. are we meant to be? det känns rätt med dig, men ändå känns det fel. på något sätt går jag emot mig själv och mina principer när det gäller dig. jag brukar säga att det som en gång tar slut, hade sin mening och då är det ingen idé att återuppta något igen.. men med dig kan jag aldrig låta bli. det är som en drog, och jag faller så lätt för frestelsen att återigen börja. sen kommer någonting emellan, och jag slutar. sen tar det som kom emellan, slut, och jag vill återigen ha min drog.


kanske är det för att vi har så mycket bakom oss. så mycket tid tillsammans, så många minnen, så många känslor. ärligt talat vet jag inte.. men något är det. och vissa dagar tycker jag att det är bra, att du har en sån enorm dragningskraft som lockar mig, och andra dagar hatar jag ens tanken av det! anledningen till att jag vissa dagar hatar det, är just det jag påpekade innan.. det fanns en anledning till att det inte funkade mellan oss. bara du och jag vet egentligen vad som hände mellan dig och mig, och bara du och jag kan reda ut och fixa det som hände mellan oss. men fortfarande kvarstår det faktum att det flera gånger har brustit. kanske var det för att vi var yngre då, mer oerfarna och förvirrade. kanske ville vi inte ge oss in i någonting riktigt seriöst med tanke på vår ålder. kanske ville vi olika saker, eller kanske allt var ett stort missförstånd och vi hade olika åsikter och olika sätt att tolka situationen på. jag vet inte.. men det kanske är annorlunda nu? vi är äldre, vi är klokare och vi är kanske.. bättre?


jag kan inte för allt i världen, reda ut saken i mitt huvud. jag är så förvirrad. en del av mig vill ha dig, så obeskrivligt mycket, och en annan del av mig vill bara att du ska försvinna och aldrig dyka upp i mitt liv igen. det vi hade var ibland bra, och ibland var det hemskt. jag blev sårad och mitt hjärta blev krossat av dig, flera gånger. men jag sårade dig med, och jag krossade ditt hjärta med. kanske inte på samma sätt, eller lika många gånger, men jag gjorde det ändå. och just då hoppades jag att du skulle ha lika ont som jag hade. att du skulle känna precis som jag gjorde. men ingenting blev bättre, och jag mådde inte bättre av det. så med allt det där bakom oss, kanske vi är bättre nu? mognare? starkare?  men jag vet inte om jag är villig att ta den risken med dig igen. ungefär som att hoppa från ett högt berg men inte veta vad som finns när man landar. ett safety net eller ingenting alls?


i wish to god that i found someone who was strong enough to catch me if i fell. and i wish that, that someone was.. you!

long time no see!

vet inte när jag satt vid datorn senast. har haft riktigt fullt upp, och kommer nog fortsätta ha det fram tills 21a augusti, då det äntligen bär av ner till balkan! åh, jag längtar så obeskrivligt!

anyhow.. bloggen kommer tyvärr rätt långt ner på min prioriterings-lista så därför blir det inte många updates.

den senaste tiden har det blivit jobb som bara fan! och i onsdags (den 2a juli) hade jag riktigt roligt för en gångs skull faktiskt! BWO ägde umeå i lite drygt en timma, och jag var lycklig!