..and I will love you, until you learn to love yourself! ♥

har glömt bort och försummat bloggen på sistone.

igår var det dryga 30ºC här i änglarnas stad. jag och en kompis åkte till santa monica. han drack kaffe och jag en telatte. vi satt oss vid havet och njöt av solen och såg delfiner. det var alldeles underbart. min näsa blev lite solbränd. i slutet på oktober? känns helt overkligt!

idag åkte vi upp till berget. jag är lagomt mör i benen just nu. ska ta en dusch och sen inta ryggläge i soffan. happy friday!

//

sort of forgot to blog..

yesterday it was about 83ºF. me and my friend went to santa monica. he had coffee and I had a tea latte. we sat next to the ocean, enjoyed the sun and watched the dolphins. it was amazing. my nose got a little sunburned. in the end of october? it feels so surreal. 

today we went for a hike in the mountain. my legs are killing me right now. need to take a shower and then relax on the couch! happy friday!

 proud owner of a californain driving license! finally!!

 we accept the love we think we deserve..

om mindre än två veckor firar jag och amerikat 15 månader tillsammans. tiden har gått så sjukt fort. vissa dagar, alldeles för fort. det är så mycket som snurrar runt i mitt huvud. vad ska jag göra i september när mitt visum går ut och jag inte kan förlänga det mer? 

åka hem känns inte så lockande. sverige är underbart och har gett mig ett underbart liv. i sverige har jag min familj och mina vänner och min bil och ja, ett liv som jag lämnade för nästan 15 månader sedan. men jag har blivit en annan människa här i amerikat och jag vet inte om mitt nya jag och mitt gamla jag har så mycket gemensamt längre. jag vet inte om jag skulle passa in där hemma. bara tanken på att återvända skrämmer mig, om jag ska vara ärlig. nästan så jag bara går in i något slags chock-tillstånd. jag älskar hur mycket jag har utvecklats på dessa nästan 15 månader. jag älskar hur jag har ett helt nytt sätt att se på saker och ting. ett helt nytt sätt att tänka. jag älskar att jag har lyckats finna något slags inre lugn och att jag inte stressar upp mig över småsaker längre. jag mår inte längre dåligt över saker jag inte kan påverka- utan jag försöker bara acceptera läget och göra det bästa utav det. jag antar att det kallas mognad - denna förändring som har skett inom mig. 

jag önskar att livet här i amerikat inte var så komplicerat. men det är det. det är komplicerat med allt pappersarbete och det finns så många hål i systemet - och jag är livrädd att falla igenom. jag tänker främst på vad som skulle hända om jag blir kvar här och blir sjuk. jag måste ha en riktigt bra försäkring för att kunna känna mig trygg, utifall det värsta skulle hända. att hitta bostad i amerikat är lättare sagt än gjort.. och speciellt när det kommer till mitt älskade New York där jag känner att jag hör hemma. att hitta ett vettigt jobb där jag kommer ha en anständig inkomst men ändå ha ett liv utöver mitt jobb är nästintill omöjligt att hitta. för att inte tala om konkurrensen. jag försöker hitta en bra utväg på det här trasslet i mitt huvud men verkar aldrig komma någonvart. 

mina vänner där hemma förstår mig inte riktigt. dels förstår det inte stressen som bubblar under ytan - och dels förstår det inte min panik över att komma hem. och jag klandrar dem inte - eftersom de omöjligtvis kan relatera till det liv jag och amerikat har haft i snart 15 månader. mina vänner här är alla i olika lägen. vissa är amerikaner och de behöver varken sätta sig in i min situation eller ens förstå den. mina internationella vänner är utbytesstudenter/au pairer som kommer hit under ett års tid och sen återvänder hem, och de förstår inte heller helt och fullt eftersom de frivilligt åker hem. min rädsla för att komma hem är obeskrivlig. jag kan inte förklara varför - eftersom jag inte riktigt själv förstår. men rädslan finns där.. och tiden tickar. 

//

in less than two weeks, me and america celebrate our 15 month anniversary. the time really flies. some days it flies way to fast! I have so many thoughts that spinn around in my head and keep me awake at nights. what am I gonna do in september once my visa expires and I can't extend it anymore?

I don't wanna go home. sweden is a wonderful place and I was so lucky to grow up there. I had a very good life there. I have my family there, my friends, my car.. the life I left almost 15 months ago. but I have become a different person here in america than the person I was back home. and somehow I'm not sure that the old me and the new me have anything in common. I don't feel like I would fit in back home anymore. just the thought of returning back home scares me. I sort of go into a shock. I love the fact that I have changed so much. I see things differently nowadays - I try not to stress out about things I can't change. I try to accept things the way they are, good or bad - and try to make the best of the situation, whatever it may be. I guess I have become more mature.

I wish that life in america was easy, instead it's everything but easy. the paperwork is insane and there are so many holes in the system and I am terrified to fall through one of them. my main concern is - if I was to stay here, and if something would happen to me, I would need a hell of an insurance to know that I am ok. to find a place to live, and especially in new york - where I would wanna live, is easier said than done. to find a decent job where I would have a decent pay but still have a life except for my work, is almost impossible. and don't even get me started on the competition when it comes to jobs. I'm trying to find a way out of this whole mess that goes on in my head but it never seems to end. 

my friends back home don't understand why I'm so stressed out and why I am so freaked out by coming back home. and how could they understand? they have nothing to compare my american experience to so I can't blame them. my friends here are either american and don't have to understand. my international friends are either exchange students or au pairs and they come here for a year and then go back home. they don't really understand either because they willingly return back home after a year. some days I can't even understand myself and my fear of going back home- but the fear is there.. and the clock is ticking!

eftersom jag levde ett väldigt upptaget liv i new york, hann jag aldrig riktigt se filmer. att se film har ju alltid varit en av mina favoritsysslor. därför är jag väldigt glad att livet här i LA är tillräckligt slappt för att jag ska kunna ta mig igenom i alla fall några. 

dessa har jag betat av på sistone:

- american reunion

- think like a man

- life happens

- the sitter

- avangers

- five year engagement

- my week with marilyn

- babymakers

- 21 jump street

annars så har helgen varit toppen. igår skypade jag med min kära mor, kollade när astronauten hoppade från rymden och landade på jorden, åkte ut till beverly hills med min franska vän, och åkte sedan till santa monica för att käka middag, också med min franska vän. 

//

//

since I lived a quite busy life in new york, I never really had the time to watch movies. and everybody who knows me, also knows that one of my favorite things to do is to watch movies. since I moved out to LA, I have had some time to go through at least a few movies.

here are the ones I've seen lately:

- american reunion

- think like a man

- life happens

- the sitter

- avangers

- five year engagement

- my week with marilyn

- babymakers

- 21 jump street

the weekend was great. yesterday I spent skyping with my mom, I watched the astronaut jump from space and land on the earth, I went to beverly hills with my french friend and then to santa monica for some dinner, also with my french friend. 

min fredag kväll och natt spenderade jag med huvudet i toalettstolen. jag kräktes för kung och fosterland. ungefär 05.30 imorse var jag färdig - på alla sätt och vis. hade ingenting mer att kräkas upp, och inga krafter kvar i kroppen. var så pass utmattad och dränerad att jag i princip fick kräla från badrumsgolvet till sängen. jättetrevligt.

idag mår jag mycket bättre. trött förvisso men mycket mycket bättre. därför passade jag på att ta mig till santa monica där jag köpte mintgröna jeans och nya skor och lite stickade tröjor för den så kallade vintern här i cali. när jag kom hem från min shoppingtur insåg jag att mitt gröna nagellack går perfekt ihop med mina nya byxor - som i sin tur går perfekt ihop med mina nya skor. nya skor och nya byxor och svart linne och min skinnjacka fick utgöra kvällens outfit. begav mig till beverly hills och käkade middag med tjejerna på cheesecake factory. nu är jag hemma. klockan är drygt 10.30 pm på en lördag och jag är hemma. bra liv. tänkte dra på en film och sen verkar sängen väldigt lockande! jag är helt färdig.

//

//

my friday night I spent with my head down the toilette. I threw up everything I had, and then some. about 5.30 am, I was done. I had nothing more to throw up and no more energy left. I was all DONE! I literally had to crawl from the bathroom floor to my bed. a great way to spend a friday night, indeed.

today I feel much better. I am so exhausted but I feel much better. so I went down to santa monica to treat myself with some shopping. I bought minty green jeans and new shoes and a few knitted sweaters for the so called winter here in cali. when I came home I realized that my green nailpolish goes awesome together with my new green jeans. and my new green jeans goes awesome together with my new shoes. the new shoes and the new pants and a black top and my leather jacket were my outfit for tonight as I went out to beverly hills to have dinner with the girls at the cheesecake factory. now I'm home. it's basically 10.30 pm on a saturday night and I'm home. great. 

gonna watch a movie and then go straight to bed. I am SO exhausted!

“I know that the whole point — the only point — is to find the things that matter,

and hold on to them, and fight for them, and refuse to let them go.” ♥