idag såg jag henne.. hon som lånade mina skor! de skorna som jag hade använd vid högst två tillfällen! och alla som känner mig, vet hur mycket jag älskar alla mina skor, oavsett om de är nya eller gamla. hon fick låna mina nästan helt nya skor, och jag väntade och väntade och väntade och aldrig fick jag igen dem. sen ungefär sex månader senare, när jag träffade henne så fick jag det uppslängt i ansiktet "jo alltså.. min mamma städade och hon tror att hon råkade slänga bort dina skor!" URSÄKTA?! VAD SA DU JUST? VADÅ "RÅKADE" SLÄNGA?! VEM FAN RÅKAR SLÄNGA ETT PAR NYA SKOR? jag ville egentligen ge det som svar, men istället var jag tyst. och jag var tvungen att bita mig själv lite i läppen för att inte säga något dumt, eller i värsta fall börja gråta! mina nya skor var nu sönderbrända.. aska! åh, jag mår dåligt bara jag tänker på det! aldrig mer ska jag låna ut mina skor.. inte till någon!

sen, efter kommentaren att mina skor "råkade" hamna på en soptipp, så sa hon "men.. vi kan ju gå på stan och hitta ett par nya skor åt dig, så betalar jag dem" och jag tyckte ju att det lät inte mer än rätt så jag nickade och sa "okej!". fast den där rundan på stan blev aldrig av. istället, ca två månader efter det, just innan jag tog studenten, bestämde jag mig för att beställa nya skor från skopunkten, där de alltid har det fantastiska erbjudandet "köp 3, betala för 2", och sen skickade jag ett meddelande till henne och skrev "mina skor, som du lånade, kostade 249:-, men jag har just beställt skor för 299:-, så om du ger mig 200:- så är vi kvitt!" och som svar på det fick jag "ja, självklart! jättesnällt av dig!"

sen, en dryg månad senare, hade jag fortfarande inte fått mina pengar än, så nu hade jag förlorat ett par nya skor, och även pengarna hon var skylldig mig, fast jag var så jävla snäll och gick ner 49:-. inte för att 49:- är så mycket pengar, men det faktum att mina nya skor hamnade på soptippen, och det nu hade gått nästan ett år sen, så ansåg jag att det var snällt av mig. så klart så utnyttjade hon det faktum att jag var snäll, och sa "jag jobbar ju nu, juni månad, och får betalt i juli.. så om du skulle kunna smsa mig ditt kontonummer så sätter jag in pengarna på ditt konto." bra, tänkte jag! nu skulle jag äntligen få mina pengar! så jag skickade henne ett sms med mitt kontonummer, precis som hon ville ha, och sen reste jag utomlands. drygt två veckor senare, när jag kom hem från utlandet, kollade jag mitt konto. där fanns inte ett öre mer än vad jag hade när jag for utomlands. dvs, pengarna från henne fanns inte där som hon sa. så jag ringde henne och frågade, och jag kunde genast höra hur hon spelade dum "vad menar du? har du inte fått pengarna? för jag har satt in dem!" nej, sa jag.. pengarna finns inte där, och helt plötsligt "bryts" samtalet för att hennes batteri var slut! yeah, my ass!!!!

jag försökte ringa och även smsa, flera gånger sen vårt allra sista samtal, men jag fick inget svar. och idag, när jag såg henne, stirrade hon på mig som om hon låtsades att hon inte kände mig. så jävla fult att det finns inte! du är en sån rutten människa, så det finns inte! jag bryr mig inte om pengarna, jag bryr mig om principen. jag litade på dig, och jag lånade dig mina skor när du var i behov av det. jag ville finnas där för dig när du behövde mig, precis som vänner ska! men du utnyttjade det faktum och nu låtsas du som om du inte känner mig?! fabulous! you really make me sick!








 

baby.. två dagar kvar! god damn, jag önskar att det var fredag nu, och fredag för resten av mitt liv, så länge det var fredagen med dig, älskling! du är mitt allt, hjärtat! jag <3 dig!

jag har inte uppdaterat min blogg pga att jag har haft så mycket att göra nu när jag äntligen flyttar ner till umeå! flyttlasset har åkt ner och det ända som återstår här i lägenheten i boden är lite möbler som vi inte ska ha längre. så nu den 24e kommer även de möblerna försvinna från lägenheten, och sen är det bara städningen kvar! åh, jag blir så lycklig och huset är så fint!

sen är det bara fyra dagar kvar tills adam kommer! ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar honom och hur mycket jag längtar efter honom! allt är så perfekt, bara jag får ha honom nära!

nu måste jag upp till stan en sväng.. kanske ett av de sista besöken till stan just här i boden! god damn!


baby, I <3 you!

everything was a mess! baby, I am so sorry!

jag vet att mitt förhållande inte är 100% perfekt, men vilket förhållande är? och för att ha det på det viset som jag och adam har det, dvs ett långdistansförhållande, så anser jag att vi klarar det jävligt bra! nu menar inte jag att allt är frid och fröjd i ett långdistansförhållande. tvärt om.. det är frustrerande frustrerande och åter frustrerande. det är jobbigt som ingenting annat och det känns som att man nästan går sönder av saknad eftersom man tycker om någon av hela sitt hjärta, och anser att "varför ska någonting hindra mig ifrån att vara med honom om båda vill det?" exakt så känner jag. jag är så otroligt kär i adam och ord kan inte beskriva den lycka jag känner varje ny dag jag vaknar upp och vet "han är min och jag är hans"! ord kan inte heller beskriva den otroliga saknad jag känner när jag inte får ha honom nära mig. det S U G E R!!!!!

men nu när jag sitter och funderar över det hela.. adam är för mig, den perfekta pojkvännen. aldrig i hela mitt liv har jag haft någon som jag uppskattar, respekterar, värdesätter eller tycker om så mycket som jag tycker om honom. ärligt talat så har jag väldigt svårt att föreställa mig en dag i mitt liv, utan honom. så det jag just kom under fund med var just det att.. för att han är så perfekt, för att han äger mitt hjärta och jag behöver honom mer än jag själv någonsin kunnat föreställa mig, så är han så långt ifrån mig. hade jag och han bott på samma ställe, eller på ett kortare avstånd än idag, så hade vi haft möjligheten att vara med varandra mer än i dagens läge. vi hade haft möjligheten att irritera oss på småsaker och bråka om egentligen ingenting, för att allt hade varit på tok för perfekt. det är hemskt men tyvärr så är det sant. jag har aldrig upplevt att jag har den perfekta pojkvännen, det perfekta förhållandet och de perfekta möjligheterna för att leva i ett perfekt förhållande med min perfekta pojkvän. och faktum är att den tanken skrämmer mig lite. jag strävar inte efter perfektion, utan efter total lycka. och total lycka är precis vad jag uppnår, varje dag med honom vid min sida.

hur dumt det än låter och hur obeskrivligt det än må vara, för alla andra som för mig själv, så är en liten del av mig lycklig att adam och jag har ett långdistansförhållande. den enda fördelen är att vi inte hinner "trötta ut" varandra med idiotiska saker, bara för att vi har möjligheten att göra det. på det här viset är det som att jag blir nykär varje gång jag ser honom igen, och den känslan är obeskrivlig!

nackdelen är såklart den sjukt jobbiga tiden där emellan. tiden när man känner sig ensam och verkligen behöver kärlek från sin andra hälft, mer än något annat i hela världen! jag hatar varje gång han lämnar mig för att åka hem. jag hatar den förbannade jävla tomheten som uppstår efter att han har åkt. jag hatar alla de gånger jag behöver hans armar om mig och hans axel att gråta ut på, och det inte finns där. jag hatar att inte kunna somna på kvällen och att han är det sista jag ser, lika väl som jag hatar att vakna varje morgon och att han inte är det första mina ögon lägger märke till. jag hatar att inte få gosa in i hans trygga famn och bara glömma bort resten av världen. jag hatar att inte få se honom le samtidigt som jag tänker "jag är världens lyckligaste som har dig!". jag hatar att inte få hålla hans hand och vila mitt huvud mot hans axel. jag hatar att inte få sova tätt intill honom. jag hatar att inte få känna hans kropp tätt emot min. jag hatar att se andra lyckliga par, och känna mig så avundsjuk på att de får ha varandra, medan vi måste lida oss igenom att ses någon gång, då och då. jag hatar att inte kunna se honom i ögonen och säga "jag är så lycklig att jag har dig!". jag hatar att de dagar jag får spendera med honom, bara rusar iväg, medan de dagar jag är utan honom, går långsammare än något annat. och allra mest av allt hatar jag att sakna honom så otroligt mycket så att jag tror att mitt hjärta kommer gå sönder när som helst. men kärleken till honom är så mycket starkare än allt det här hatet, att jag står ut! även fast jag vissa dagar tänker "det gör så obeskrivligt ont i hjärtat och det ska det inte göra. kärlek ska inte behöva vara på det här viset. allt är bara skit!", så försvinner de tankarna ganska fort när jag jämför med hur mycket jag får ut av det istället för hur mycket jag förlorar. precis som the supremes sjöng en gång i tiden, you can't hurry love, no you just have to wait. love don't come easy,

it's a game of give and take. och visst är det så! jag förlorar så mycket dyrbar tid med den personen som jag inget hellre än vill spendera min tid på, men jag får ut så mycket kärlek av samma person, att det i slutändan väger mycket tyngre!

älskling, min kärlek till dig går inte att beskriva med ord! men jag tror att du, innerst inne i ditt underbara hjärta, vet! damn! you really are the love of my life, and I will do whatever it takes to keep you! I will never ever let you go! jag <3 dig, och bara bara bara dig, för alltid!

åååååh! jag klarade manövertestet idag, och jag körde helt utmärkt (enligt min lärare) på landsväg och inne i stan! fuckin A! nu känner jag mig bra igen! imorgon ska jag köra igen, och på fredag ska jag köra igen! hurraaa!!! hoppas att det går lika bra som det gick idag! jag är så lycklig!


nu är det inte länge kvar till helgen! förhoppningsvis ska jag inte jobba, även fast jag verkligen behöver cash! på söndag, 17.50 tar jag och mamma tåget till umeå, och på måndag ska vi få nycklarna till huset! ååååh!! jag längtar så mycket! sen ska vi och handla tapeter, och så ska det bli fint i mitt nya rum! sen måste jag nog förbi universitetet en sväng, och prata lite med de som har hand om läkarlinjen! ojojoj.. jag längtar så mycket! även fast jag har mycket jobb framför mig blir jag lycklig varje gång jag tänker "en vacker dag ska även jag vara student på läkarlinjen". vilken fantastisk och underbar känsla!


på fredag är det bara två veckor kvar, prinsen min! min lycka kommer
vara total den sekunden jag ser dig framför mig! ååååh.. jag blir helt
pirrig! kan knappt fatta att jag äntligen ska få ha dig nära igen.. FABULOUS! jag <3 dig, for ever!

I understand that there are some problems
and I am not too blind to know
all the pain you kept inside you
even though you might not show
if I can apologize for being wrong
then it's just a shame on me
I'll be the reason for your pain
and you can put the blame on me




jag kan fortfarande inte komma över det faktum att min senaste körlektion var så förbannat kass! jag känner mig så otroligt dålig, bara för att allt var för svårt att lära sig på en gång. imorgon ska jag köra igen. förhoppningsvis går det bättre då!


i helgen har vi packat för hela slanten. nu är alla glas från bokhyllan packade, alla vhs och dvd filmer, alla böcker, och rätt mycket av köksporslinet är också nedpackat. SKÖNT! nu börjar det äntligen kännas verkligt.. jag är på väg från boden, för alltid!



19 dagar kvar nu, älskling.. ord kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter dig! du är verkligen allt jag någonsin önskat mig, och allt jag någonsin vill ha! jag <3 dig, för alltid!

nio fantastiska månader idag, älskling! kan knappt förstå det själv! åh.. du är underbar och min toootala lycka!



annars idag så har jag kört bil, två gånger. första lektionen gick bra. jag backade helt utmärkt, enligt min lärare, och hon sa att jag var jätteduktig! andra lektionen körde jag landsvägskörning.. läskigt ab!!! och hur jävla svårt som helst! dels måste det gå så fort och dels måste man tänka på tusen jävla saker samtidigt! jag blev helt ledsen för att jag var så kass, så jag började nästan gråta! fast min lärare sa att det är väldigt svårt att kunna allt perfekt första gången, så jag skulle inte vara ledsen, men det sket jag i! jag hatar att känna mig kass! åt helvete med bilkörning på landsväg och allt!


imorgon ska jag till luleå med mamma, och fixa flyttkartonger! sen blir det packa packa och åter packa! åh.. flytten är så nära nu! va lycklig jag blir!



älskling, du är fantastisk! tänk att just duuu är miiiin! jag <3 dig och bara dig, for ever and ever! tack för nio heeelt underbara månader!