ibland saknar jag boden, men bara ibland. jag saknar skolan och min klass och mina kompisar. jag vet att jag snart får börja skolan igen, men det kommer ju fortfarande inte vara samma sak. gymnasiet var speciellt och ibland önskar jag att jag tog vara på den tiden bättre än jag gjorde! vi hade så kul under gymnasietiden. även om det fanns stunder när ingen av oss orkade med IB, eller något annat för den delen heller, så är de bra stunderna totalt överlägsna!

vi kunde ha en fest mitt i veckan, och vara vakna hela natten, för att sen gå till skolan, bakis och utmattade. vi kunde gå från att sitta och gråta ena sekunden, och lyssna på pojkband och prata minnen, till att skratta hejdlöst andra sekunden. det var skratt och lycka, svek och tårar, förväntingar och besvikelser, men vi hade varandra! now everybody got the game figured out all wrong, i guess you never know what you got till it’s gone.. 

igår bokade jag flyg och hotell, så nu blir äntligen min stockholmsresa av! jag far 14e, 09.45 och landar en timma senare i underbara stockholm! jag längtar som faan! och sen kommer min favvis-micke och hämtar mig, för med mitt lokalsinne är det inte så säkert att släppa ut mig i "det fria".

jag vet inte riktigt vad vi ska göra just när jag kommer, men dagen därpå, also known as my birthday, ska vi ut och bowla och kanske äta middag! it's gonna be so fucking fabulous! förutom om jag förlorar i bowlingen! men förhoppningsvis händer inte det! annars lär jag bli mobbad for life.

nu ska jag ner och fika, och dricka dagens första kaffe! mmmmh! over and out!

tiden bara springer iväg och snart är jag 20. herregud! jag är så jävla uppe i varv nu. dels har jag sökt universitet och hoppas att jag får börja, för jag saknar verkligen skolan, och dels har jag just blivit utslängd ur ett förhållande och nu lever jag singelliv igen. men det är inte så jävla illa det heller. jag klarar mig fint och på något sätt känns det som om en del av mig har återvänt, fast jag förlorat en annan del av mig själv.

vissa säger att det är min frihet, men jag vet inte om det är just den, för jag kände mig inte "fängslad" i mitt förhållande med adam. jag fann det tryggt att kunna vakna och veta att man inte är ensam mot världen, utan har någon man älskar vid sin sida. men å andra sidan så när jag vaknar nu så är jag nog lika trygg, om inte tryggare. what doesn't kill you, makes you stronger.. och visst är det så! av någon annledning blev jag otroligt svag i mitt förhållande. kanske var det för att folk omkring oss förväntade sig så mycket utav oss, eller så kanske jag var så jävla rädd att förstöra allt på ett eller annat sätt, att jag totalt gav upp mig själv. jag har inte svaret på vad det var som gjorde att jag gav upp mig själv, jag vet inte heller vilken del av mig som har återvänt men.. något är det, och jag har saknat det!

idag är jag inte svag, och jag är inte beroende av någon. jag håller i mitt eget hjärta och jag står för min egen lycka. ska någon köra över mig, så är det jag själv. är det någon som ska krossa mitt hjärta, så är det jag själv! och jag är nöjd med livet, precis som det är idag!


om mindre än två veckor ska jag åka ner till stockholm och fira min födelsedag. istället för att fira den med adam, ska jag fira den med micke! vi ska ut och äta middag, kanske även bowla och gå på bio. jag vet inte riktigt vad som blir av, men kul ska vi ha, och jag ska ha en bra dag! fuckin' A! am a survivor!