snart har all snö smält bort och med tanke på att temperaturen de senaste dagarna har legat rätt mycket på plussidan så säger jag hejdå, vintern! jag längtar faktiskt till våren! dels för att det blir möjligt att cykla då utan att slå ihjäl sig, om man mot förmodan skulle råka cykla på en isfläck och cykeln får sladd, och dels för att det är så skönt ute då, och solen kanske tittar fram lite då och då!

sen blir jag 20 den här våren också. och det är inte varje dag man blir 20 liksom! inte för att jag är där jag trodde att jag skulle vara med mitt liv när jag väl fyllde 20 men.. jag kommer kanske dit snart! hoppet är ju trots allt det sista som överger en!

tidigare idag såg jag oprah. rätt sorgligt avsnitt idag som handlade om två personer, en yngre tjej, och en lite äldre man, som båda hade olika former av cancer men rätt kort tid kvar att leva. det som var så inspirerande med avsnittet var att båda två, trots deras sjukdom och korta tid, hade en enorm livsvilja! de gav inte genast upp, utan valde att leva. att ta vaje dag som den kom, och njuta! hon valde att gifta sig med mannen hon älskade, och han valde att leva för sig själv och hans familj bestående av fru och tre små barn!

personligen har jag upplevt cancer, och vad den gör mot folk. inte för att jag har haft det, men min pappa hade, och han dog även av det. men jag såg vad det gjorde mot honom. hur svag han blev och för varje dag som gick, försvann mer och mer av hans livsgnista. han var orklös och hjälplös, och en dag var han bara.. borta. och på ett sätt var det ju skönt att veta att han nu slapp plågas och ha ont. han slapp vara deprimerad och räkna varje minut av vad som återstod av hans liv. delen som inte var lika skön var att han nu var borta för alltid. inte för att vi hade världens bästa relation, men han var min pappa och oavsett hur saker och ting var mellan oss, tog jag hans död väldigt hårt.

så, dagens avsnitt var som sagt väldigt inspirerande! att någon kan vara så pass stark och orka fortsätta! jag hoppas att om jag själv någonsin drabbas av något liknande, att jag kan vara lika stark! att jag kan fortsätta och inte bara ge upp! för alla ska vi ändå vandra samma väg. sen att vissa är yngre än andra, går ju inte att göra något åt, så jag hoppas att oavsett vad som händer i mitt liv, att jag fortsätter leva, ända in i slutet!


älskling, du betyder mer än ord kan beskriva! jag är så lycklig att du är min! jag älskar dig! 

hittills har 46 personer besökt min blogg, och ingen har fortfarande gett mig ett svar på min fråga angående bloggfenomenet! är det för att folk är för lata för att besvara frågan, eller är det så att ingen har ett riktigt bra svar?


hur som helst.. idag har ingenting speciellt hänt. det har varit riktigt skönt väder ute och snön smälter rejält med tanke på att temperaturen låg på flera plusgrader idag. så för tillfället är det en sörja ute. snöslask och massa vatten, som i natt lär frysa till härlig glashalka. med andra ord är det säkrast att stanna hemma imorgon om man inte vill utrusta sig med hjälm, armbågs- och knäskydd. för att ramlar man så blir man inte bara blöt utan man slår sig så in i helvete på den där isen! det är verkligen ingenting att leka med!


ikväll hade även i huvudet på Gynning premiär. varje gång jag har nämt programmet för någon, har deras omedelbara respons varit "i huvudet på Gynning? så du menar alltså att det finns någonting där? för jag förstår inte hur man skulle kunna göra ett program på något som inte finns liksom..". men jag var ändå tvungen att se med egna ögon. personligen har jag ingenting emot Gynning. visst, ibland undrar man om hon spelar dum när kamerorna rullar, eller om hon är så dum på riktigt, men för utom det så är hon ju riktigt söt och även rätt rolig, så jag såg fram emot programmet!

kvällens premiäravsnitt handlade om barn. min personliga åsikt om barn är ganska kluven. det finns barn som är så otroligt söta, och som är så pass väluppfostrade så att man faktiskt står ut med dem, men sen finns det barn som verkligen saknar allt som heter uppfostran. de är bortskämda och dumma och tror att bara för att farmor och farfar låter dem hoppa runt och skrika och slänga och spilla och drägla och slåss, så är det okej även med andra människor!

sen har jag delade åsikter om föräldrar också. det finns de föräldrar som verkligen engagerar sig i sitt/sina barn(s) liv, och inte gnäller utan tar sitt ansvar som förälder och står ut med ungen. därmed blir ungen inte en pina för andra människor. och sen finns det föräldrar som inte engagerar sig alls, utan gnäller konstant "åh, det är så jobbigt att ha ett barn för jag kan aldrig göra det jag vill, utan jag måste ständigt passa kalle. och han skriker på nätterna och jag får inte sova, och på morgonen måste jag vakna tidigt och springa med lilla kalle till dagis, och sen på eftermiddagen måste jag springa tillbaks till dagis och hämta lilla kalle, och sen när vi kommer hem måste jag laga mat åt lilla kalle, och ojojoj vad jag är slut och hela mitt liv går ut på att byta blöjor och tvätta kläder och laga mat och springa till och från dagis. ja det är så himla synd om mig!!!" och det här gör mig riktigt irriterad för.. ingen tvingar dig att skaffa ett barn, men ändå så måste andra människor så ut med gnäll och tjat om hur synd det är om dig!
och sen finns det föräldrar som tror att deras lilla son/dotter är en gåva från gudarna. och gud nåde om något skulle hända lilla kalle/lilla lisa. de låter liksom inte ungen leva utan allt är strikt och allt ska följas till punkt och pricka! kalle/lisa får enbart leka femton minuter om dagen, eftersom om kalle/lisa leker för länge finns det risk att de inte blir seriösa personer när de blir äldre, utan ser livet som en enda stor lek! och sen ska all mat ätas vid exakt samma tidpunkt varje dag, inte en minut för tidigt och inte en minut för sent. och absolut ingen onyttig mat, utan det ska vara sallad och vatten eller mjölk. ungen kan ju faktiskt bli överviktig av att dricka saft till maten, eller ännu värre.. få ett pyttehål i tanden! såna risker tar man ju inte frivilligt.

jag har absolut ingenting emot hur man väljer att uppfostra sitt barn, men jag har emot när jag sitter på bussen och en unge skriker för att mamma säger "nej lisa, det blir inge godis idag eller imorgon, bara på lördag!", och sen ler glatt åt ungen, medan ungen skriker och skriker och skriker! och mamman tycker att lilla lisa är så jävla underbar när hon sitter där och skriker, istället för att säga åt henne "ett nej är ett nej, var tyst NU!" jag har heller inte emot att man ibland kan tycka att det är jobbigt med ett litet barn som skriker om nätterna och man inte får sova, men måste hela världen falla offer för det bara för att din unge skriker? beklaga dig, få lite tröst och get over it, älta inte samma jävla sak fem miljoner gånger om dagen, för det blir inte mer synd om dig bara för att du berättar samma historia om och om och om igen!

oj, nu spårade inlägget ur lite. jag hade påbörjat mitt snack om Gynnings program. enligt mig var det helt okej.. ingen supergrej som jag inte skulle klara mig utan, utan en okej kvällsunderhållning en tråkig tisdagskväll som denna! såg du programmet? och vad tyckte du?


baby, you make my world spin and my heart sing! i love you more than words can say! <3