tiden bara springer iväg och snart är jag 20. herregud! jag är så jävla uppe i varv nu. dels har jag sökt universitet och hoppas att jag får börja, för jag saknar verkligen skolan, och dels har jag just blivit utslängd ur ett förhållande och nu lever jag singelliv igen. men det är inte så jävla illa det heller. jag klarar mig fint och på något sätt känns det som om en del av mig har återvänt, fast jag förlorat en annan del av mig själv.

vissa säger att det är min frihet, men jag vet inte om det är just den, för jag kände mig inte "fängslad" i mitt förhållande med adam. jag fann det tryggt att kunna vakna och veta att man inte är ensam mot världen, utan har någon man älskar vid sin sida. men å andra sidan så när jag vaknar nu så är jag nog lika trygg, om inte tryggare. what doesn't kill you, makes you stronger.. och visst är det så! av någon annledning blev jag otroligt svag i mitt förhållande. kanske var det för att folk omkring oss förväntade sig så mycket utav oss, eller så kanske jag var så jävla rädd att förstöra allt på ett eller annat sätt, att jag totalt gav upp mig själv. jag har inte svaret på vad det var som gjorde att jag gav upp mig själv, jag vet inte heller vilken del av mig som har återvänt men.. något är det, och jag har saknat det!

idag är jag inte svag, och jag är inte beroende av någon. jag håller i mitt eget hjärta och jag står för min egen lycka. ska någon köra över mig, så är det jag själv. är det någon som ska krossa mitt hjärta, så är det jag själv! och jag är nöjd med livet, precis som det är idag!


om mindre än två veckor ska jag åka ner till stockholm och fira min födelsedag. istället för att fira den med adam, ska jag fira den med micke! vi ska ut och äta middag, kanske även bowla och gå på bio. jag vet inte riktigt vad som blir av, men kul ska vi ha, och jag ska ha en bra dag! fuckin' A! am a survivor!