i did it. i took a trip down memory lane.

vad fan håller jag på med? memory lane får mig att darra som ett asplöv. jag har tappat allt förstånd och bara följer impulser. allt var så annorlunda förr. och nu bryter jag mina principer kors och tvärs. jag gör saker först, och tänker sen. jag ger folk fel signaler, och jag slits mellan gott och ont.

jag har varit snäll för länge, och jag har låtit folk köra över mig, för länge! nu är det en annan sida av mig som träder fram, som jag inte riktigt har kontroll över. en sida som inte låter mig ta något mer, utan istället är det jag som ska styra nu. jag ska inte längre bli styrd och trampad på. jag ska inte längre vara svag.

jag vet fan inte vad jag vill. jag är så förvirrad så ord kan inte beskriva det. av någon anledning har vissa saker dykt upp i mitt huvud, och nu kan jag bara inte släppa det. så nu väger jag, det ena eller det andra.

it would be nice with a breath of fresh air, but memory lane would be nice too, i think. jag vet inte ens varför det dök upp i mitt huvud. jag menar, det har inte funnits där på flera flera år, och nu helt plötsligt, kommer det. saken är den att jag inte ens vet om det finns någonting att hämta där, in memory lane. och jag vet inte ens om jag är villig att ta risken och utforska det.

fan vad allt ska vara komplicerat nu helt plötsligt. jävla skit! jag måste bara släppa allt.. precis allt! jag orkar inte med något, inte just nu. jag måste få andas. men ändå så låter jag inte mig själv andas. jag kastar mig in i nya saker på tok för fort och snart kommer den, den stora hårda väggen som jag kommer smälla rätt in i, och då jävlar kommer det smälla till ordentligt. men jag får skylla mig själv. jag vet ju vad jag gör.. uppenbarligen. men det känns som om jag borde ta en rain check från allt, och bara fokusera på mig själv. jag behöver tid med mig själv, och för mig själv.

men om det fanns ett sätt att bara slå av min hjärna för en stund, hade nog allt varit bra. alltså, slå av från själva tänkandet. för det är just mina tankar som har en tendens att driva mig till vansinnet. nåväl.. det återstår väl att se vad fan jag gör. vilken väg jag väljer att gå, och om den vägen är rätt eller fel. just nu är jag bara så jävla trött.. på mig själv!