så.. då är 2008 över och 2009 har börjat.

jag var ut igår, och vid tolvslaget bjöds jag på en cocktail av känslor. de svämmade över mig och de var svåra att hålla igen. jag var lycklig över att 2008 var slut, samtidigt som det ändå har varit ett betydelsefullt år och jag var ledsen att det var över. jag var lycklig över att få börja på nytt, åter igen, med 2009, samtidigt som en del av mig ville leva kvar i 2008.

det var svårt att hålla tårarna tillbaks vid tolvslaget. jag kände hur de bara ville komma ut men jag kämpade och höll de inom mig. på något sätt var det som om jag äntligen skulle få bli fri och lämna dig bakom mig, samtidigt som jag visste att du för evigt skulle äga mitt hjärta och för varje dag som går, saknar jag dig mer och mer. god damn! jag hatar mig själv för att jag gör det. jag hatar det faktum att jag fortfarande har tårar kvar att slösa på dig och jag hatar morgondagen. skitdag! helt och fullt! jag tänker sova bort hela den! jag kommer inte gå upp alls. jag anser att det är det bästa jag kan göra. imorgon kommer vara jobbigt men.. även den dagen kommer vara över och sen blir nog allt bättre.. hoppas jag.