även om min dag inte började så hemskt produktivt så tog jag tag i mig själv och skrev rapporten och skickade in den! känns skönt att inte behöva tänka på den utan att jag ändå kan vara ganska så ledig imorgon. inte helt och hållet ledig, men jag har betydligt mindre att göra så det blir en kort dag och sen är det helg! sjukt att det återigen är fredag imorgon! hur är det möjligt att tiden går så fort? crazy!

och på tal om crazy.. imorse körde jag mamma till sjukhuset. jag följde med henne in för att hjälpa henne hitta till rätt avdelning! efter att ha vandrat i en labyrint av korridorer i ca femton minuter, kom vi fram till avdelningen hon skulle till. när jag var säker på att hon hade kommit till rätt ställe, skulle jag ut till bilen och köra hem. lämpligt nog fanns det en utgång precis bredvid den där avdelningen som mamma skulle till, så jag gick ut där. men.. så klart skulle det inte vara så enkelt som det låter, för jag hade inte den blekaste aning om var i fasiken jag var. jag gick runt lite, utan en aning om var jag skulle.. och snart insåg jag att jag är totalt lost! det var inte logiskt och jag började få panik! jag hatar när jag inte vet var jag befinner mig, och känner mig otrygg.

jag ringde lookalike och han skrattade bara åt mig. han sa att jag så småning om skulle hitta till rätt parkering och till min bil, om jag bara tog det lugnt. ja, lätt för honom att säga.. han var ju inte vilse, jag var! men otroligt nog gick jag åt rätt håll, fast jag inte alls hade en aning om var parkeringen hade flyttat sig. så slutligen hittade jag rätt och hann i tid innan min parkeringslapp gick ut! jag lyckades ta mig hem utan en bot! underbart! men lite ledsen vart jag! jag trodde jag kände umeå bättre än så. faktum är att jag faktiskt hittar nästitill överallt men förbundna ögon.. men här hade jag aldrig i mitt liv satt en fot. jag var totalt lost! nåja.. huvudsaken är ju att jag tog mig till rätt parkering och att jag hittade min bil och att jag kunde köra hem!

snart ska vi ut och äta, och sen ska jag hämta ida och så ska vi på winnerbääääääääck! underbart! åååh! jag ber till gud och alla högre makter att jag får höra kom änglar! då kommer jag bli lyckligast i hela världen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      I can't believe I'm back.. Back home in Cali with my man. My other home I mean. A girl should be so lucky to have two homes. One back in Sweden and one here in California with my man. My man. My love! My other half! To think I almost d...

     Oh my god.. I can't believe I haven't written anything in so long. I was always so passionate about this whole writing thing. Even though most of what I would write here would just be a way to vent, I still enjoyed doing it. Anyways.. What h...

  9 days until this AMAZING man of mine is finally here with me.  do I even have to explain why I love him? ..didn't think so. ...

I have been a huge westlife fan for as long as I can remember. nowadays whenever I hear a westlife song, I picture myself slow dancing to it with the love of my life. I picture us laying in bed and just cuddling to it. god, that man of mine.. I ca...

waiting. waiting. waiting.    34 days left until I get to see my man again. 34 days until that first airport kiss that is going to be so full of love and yeah, a bit of salt from all those happy tears that will stream down my face the second I se...