häromkvällen satt jag och läste bloggar, som jag så ofta gör.. och plötsligt kommer jag in till en blogg som jag har följt i åratal, och börjar i vanlig ordning att läsa den. till min stora förvåning tyckte jag att varenda ord jag läste, påminde om mig själv. och det var inte bara en känsla. det var så! där läser jag om mig själv (även fast jag aldrig nämns vid namn) och jag läser om ett tidigare 'förhållande' med en väldigt dålig människa. jag kände hur det gjorde ont i hjärtat, mer och mer för varje ord jag läste.

personen som skriver bloggen är någon jag har vetat om i många år. hon blev tillsammans med honom efter att jag försvann ur hans liv. jag kontaktade henne via facebook. jag förklarade för henne att jag visste vem hennes blogg handlade om och att jag blev så otroligt sårad när jag läste det som stod där. sårad över hur hon hade blivit behandlad, av samma person som under så lång tid hade behandlat mig så illa. av samma person som bröt ner mig, både fysiskt och psykiskt. jag trodde egentligen inte att hon skulle svara på mitt mail men jag ville bara tala om för henne att hon inte var ensam. jag hade blivit ett offer för hans psykiska misshandel också, så jag förstod precis varenda liten grej hon gick igenom med honom.

till min stora förvåning svarade hon på mitt mail. hon var tacksam över mitt mail och förklarade för mig hur han hade använt mig för att bryta ner henne, och därför hade hon, utan att egentligen känna mig, börjat tycka väldigt illa om mig. han hade uppmanat henne att vara mer som mig, och vid tillfällen även sagt hur mycket bättre jag är. han är en hemsk människa! herre min gud! han är så avskyvärd att jag inte ens förstår hur jag kunde ge honom en sekund av min tid. jag anser att hata är ett starkt ord och jag vill inte riktigt använda det men.. jag hatar verkligen honom! han har gjort mig så illa! och det som gör ännu mer ont är att se att han även har gjort illa andra människor. till och med mer illa än vad han har gjort mig! och varför använde han mig i sin onda tortyr? varför?!

han hade mage att höra av sig till mig för drygt ett halvår sen. av någon anledning kände han att jag behövde en ursäkt för all den skit han hade utsatt mig för, under nästan ett års tid. och visst.. det är fint av honom att komma till den insikten att han faktiskt behöver be om ursäkt men.. hans ursäkt betyder ingenting för mig. hans ursäkt kommer inte ta bort all den smärta han har orsakat mig. hans ursäkt, precis som han själv, är totalt värdelöst för mig!

han är ren och skär ondska i mina ögon! och jag ber till gud att ingen människa ska behöva utsättas för hans genomonda tortyr!

ojoj.. det är så mycket som händer nu. och samtidigt känner jag att jag har mindre och midre krafter kvar. jag behöver slutet på december! nu! jag behöver komma bort från min stressiga vardag och från snö, vinter och elände. jag behöver två veckor av sol, värme, paraplydrinkar, sand mellan tårna, hav och doften av sololja! jag längtar!!!

det har varit lite upp och ner de senaste dagarna. mycket är huller-om-buller just nu och jag försöker bara hitta motivationen. men det känns lite svårt just nu. jag har absolut noll motivation, till något! jag har kommit in i en ond spiral! god damn! för lite sömn och för mycket tankar i huvudet resulterar i att jag är alldeles för omotiverad och 'slapp'. jag har många bollar i luften men vet inte riktigt i vilken ende jag ska börja. hur ska jag sopa mig ur denna röra jag just nu befinner mig i? jag vet att det såsmåningom kommer att reda upp sig men just nu känns det bara segt.

hur som helst så hade vi möte med jobbet idag. projektet rullar nu på och vi har snart en färdig affisch och vi har bokat in en pysselkväll och ett första event! mitt emellan pysselkvällen och vårt första event är mitt 'usa-möte'. mötet då jag ska lämna in alla mina papper och göra hela dealen verklig. gud! det pirrar i magen! så fort jag bara tänker på det, pirrar det i magen! den här gången händer det på riktigt! jag ska komma bort! och det motiverar mig lite faktiskt! dock så motiverar det mig på fel sätt eftersom jag i princip bara går och längtar efter sommaren! och att längta efter sommaren gör ju förvisso att jag tar mig igenom vardagen men det gör inte sakerna omkring mig gjorda. nåväl, jag måste bita ihop! jag har ju mindre än en månad kvar nu! i know i can do it!