jag har länge vetat att jag är en rastlös själ, att jag är en vagabond och att jag snabbt blir uttråkad. det är så med allt i mitt liv.. jag tycks liksom inte kunna bevara den där gnistan till någonting. inget jobb och ingen utbildning och inget förhållande.. ingenting.

till en början är jag alltid sjukt taggad! jag kan tagga så att det nästan kryper i hela kroppen och jag kan knappt bärga mig tills jag får göra det jag vill. och sen när jag väl gör det, oftast när jag befinner mig mitt i, så dör min låga ut och jag blir liksom.. less. jag känner mig kvävd och jag vill ut.

när det gäller skolan så kommer jag på något jag vill läsa, jag söker och kommer in och tycker att det är jättekul och sen så.. inte lika kul. när det kommer till jobb så kan jag söka jobb som låter spännande eller roliga och när jag får dem och jobbar några månader så blir jag less och fördömer det jävla jobbet och fördömer mig själv som någonsin sökte det. när det kommer till förhållanden så är jag inte den som faller först. jag är den man måste lirka med för att jag ska falla, och sen faller jag och sen är jag galet förälskad i några månader och sen så vaknar jag mitt i natten med panik och ångest och känner mig kvävd och vill ut, så jag gör slut på mitt 'elände'.

när det gäller boende och flytt så har jag gjort ett x antal såna i mitt liv. redan vid fem års ålder hade jag bott i tre olika länder. två av dem var förvisso grannländer men ändå. jag föddes i bosnien och bodde där några år. sen flyttade vi till kroatien och sen till sverige. väl i sverige har jag testat både malmö och trelleborg och upplandsväsby och boden och jokkmokk och boden igen och slutligen umeå. det ligger liksom i min natur att flytta runt, eftersom jag har gjort det hela mitt liv. det längsta jag har bott på ett och samma ställe är drygt 9 år. de övriga 13 åren har jag flyttat runt. kanske är det just det här som gör mig rastlös. kanske är det just det här som påverkar mig och gör så att jag inte riktigt kan fastna utan ständigt vill röra på mig..

när jag skulle flytta till umeå så var det riktigt laddat. jag längtade och längtade och längtade. och jag har haft det bra i umeå och jag har lärt känna en massa fina människor som har gjort mitt liv lite rikare och jag har haft många fina stunder här men.. jag känner mig ganska färdig med umeå nu. jag längtar ständigt bort. och det finns egentligen ingenting som jag tycker är dåligt med umeå, men det är helt enkelt inte min slutdestination. frågan är väl om jag någonsin kommer hitta en slutdestination - en plats på jorden där jag känner mig fast och lycklig och där jag vill 'släppa rötter'.

visst gillar jag delar av min rastlösa personlighet eftersom jag inte riktigt känner mig begränsad utan kan bara packa en väska och dra nästa dag, men samtidigt så känner jag mig lite.. ledsen över det. ledsen över det faktum att min själ inte tycks få ro utan ständigt känns.. hungrig.

 

maria

15 december 2010 19:09

Gumman! det löser sig.. duärpå väg mot nya äventyr och jag vet att du kommer ha det kanon, även om du blir saknad här! Du kommer hitta din destination ngn dag lita på mig :)

nela karlsson

16 december 2010 12:35

tack sötnos! och jag vet, allt kommer lösa sig.. jag blir bara lite nostalgisk då och då..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      I can't believe I'm back.. Back home in Cali with my man. My other home I mean. A girl should be so lucky to have two homes. One back in Sweden and one here in California with my man. My man. My love! My other half! To think I almost d...

     Oh my god.. I can't believe I haven't written anything in so long. I was always so passionate about this whole writing thing. Even though most of what I would write here would just be a way to vent, I still enjoyed doing it. Anyways.. What h...

  9 days until this AMAZING man of mine is finally here with me.  do I even have to explain why I love him? ..didn't think so. ...

I have been a huge westlife fan for as long as I can remember. nowadays whenever I hear a westlife song, I picture myself slow dancing to it with the love of my life. I picture us laying in bed and just cuddling to it. god, that man of mine.. I ca...

waiting. waiting. waiting.    34 days left until I get to see my man again. 34 days until that first airport kiss that is going to be so full of love and yeah, a bit of salt from all those happy tears that will stream down my face the second I se...