sitter i vanlig ordning och kollar på bb nu. gurkan berättade just om sin bakgrund och det kändes i hjärtat vill jag lova. min egen bakgrund är ganska snarlik gurkans. 

jag är ett balkanbarn som kom till sverige när jag var fem. vi flydde ett krig och vi skyfflades runt från stad till stad. sverige är mitt tredje land och visst är jag extremt tacksam över att bo här och över det liv jag ändå har fått här.. men ibland kan jag inte låta bli att undra hur det hade varit att bo kvar där nere.. jag menar, det är ju där jag är född. det är ju där jag har mina rötter och det är det blodet som flödar i mina ådror. balkanblodet. 

och ibland finns det stunder när jag saknar balkan så mycket så att jag tror att hjärtat ska gå sönder. och ibland gråter jag över det faktum att jag inte får vara där nere. att jag inte får ha mitt folk omkring mig och andas balkanluften. och då tänker många säker "vadå mitt folk"? och det är väldigt enkelt.. även fast jag har bott i sverige i nästan hela mitt liv så finns det fortfarande ställen där jag inte är 100% välkommen. det finns fortfarande människor som enbart betraktar mig som en jävla blatte och ingenting annat. det finns fortfarande tillfället då jag känner att "jag passar verkligen inte in här". och det är då det gör som allra mest ont! att veta att oavsett hur mycket jag försöker anpassa mig och bete mig på rätt sätt och om jag heter karlsson i efternam och har ett svenskt medborgarskap, så kommer jag aldrig bli svensk. 

och nu kommer det säkert finnas människor som läser detta och tänker "men om balkan är så jävla bra, varför flyttar du inte tillbaka dit då?" och det är också väldigt enkelt att förklara. och det är att jag absolut inte tycker illa om sverige på något sätt, och jag hävdar inte att jugge på något sätt är bättre än sverige. och jag påstår inte att jugge någonsin skulle kunna erbjuda mig ett så pass värdigt liv som jag har fått här i sverige. absolut inte! det är inte de det handlar om! det handlar om det ovannämnda. nämligen att jag ibland önskar att jag kunde känna mig hemma även här. och det är tyvärr alldeles för sällan som jag gör det.

och egentligen borde det inte vara svårt att förstå. tänk dig att du blir tvungen att fatta beslutet leva eller dö? om du fattar beslutet att leva så kommer du göra precis allt du kan för att stanna i livet. och om allt innebär att packa ihop din väska och fly till ett annat land inom loppet av ett dygn, så är det just det du gör. och varför flyttar du inte tillbaka då? när allt det dåliga och jobbiga är över? jo.. därför att du har förlorat precis allt. alla ägodelar, bostad, vänner, familj.. precis allt.

allt kriget kunde sluka, det slukades! och det gör väldigt ont! och det kommer göra väldigt ont, varje dag! men återigen ska jag påpeka att jag är så otroligt tacksam för det liv jag har fått här i sverige! och sverige kommer för evigt att ha en enorm plats i mitt hjärta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      I can't believe I'm back.. Back home in Cali with my man. My other home I mean. A girl should be so lucky to have two homes. One back in Sweden and one here in California with my man. My man. My love! My other half! To think I almost d...

     Oh my god.. I can't believe I haven't written anything in so long. I was always so passionate about this whole writing thing. Even though most of what I would write here would just be a way to vent, I still enjoyed doing it. Anyways.. What h...

  9 days until this AMAZING man of mine is finally here with me.  do I even have to explain why I love him? ..didn't think so. ...

I have been a huge westlife fan for as long as I can remember. nowadays whenever I hear a westlife song, I picture myself slow dancing to it with the love of my life. I picture us laying in bed and just cuddling to it. god, that man of mine.. I ca...

waiting. waiting. waiting.    34 days left until I get to see my man again. 34 days until that first airport kiss that is going to be so full of love and yeah, a bit of salt from all those happy tears that will stream down my face the second I se...