vilken berg-och dalbana jag har hoppat på alltså.. det är liksom först när jag ser alla saker som hör till usa som bitarna sakta men säkert börjar falla på plats. först visumet och sen lite dollar och sen internationella körkortet och sen mitt rum som till hälften är nedpackat i min resväska och till hälften är nedpackat i kartonger. det är så tomt att det nästan ekar där inne nu.. 

jag är glad. så himla glad att jag faktiskt vågar göra det här - att jag vågar ta det stora klivet ut i den stora vida världen. jag är jätteglad över de fina människorna som jag redan har fått lära känna och jag är jätteglad över de möjligheter som erbjuds. jag vet att new york kommer bli underbart. jag vet att det kommer bli kanske ett av de bästa åren i hela mitt liv! jag vet att jag kommer att ha det så bra och det är jag alldeles överlycklig över!

men visst sjutton känns det i både hjärta och själ att lämna tryggheten och sina älskade fina här hemma. om jag på något sätt bara kunde samla all kärlek och trygghet i en liten ask som jag kunde bära med mig överallt så skulle jag ha gjort det - jag lovar! men ni finns kvar här och jag kommer att vara där. ni kommer alltid vara ett skype-samtal bort. och jag vet att när den enorma saknaden infinner sig så ska jag ringa någon av er, kanske fälla en tår över att jag saknar er så mycket att jag tror att hjärtat kommer gå sönder, och sen kommer ni säga att det kommer bli bra igen och jag kommer tro på er och sluta vara ledsen och istället vara överlycklig att just ni finns i mitt liv, och att just ni gör mig trygg och älskar mig för precis den jag är, oavsett var jag än i världen må befinna mig.

om 2½ timme är det 2 dagar kvar. det är helt ofattbart!

//

what an emotional rollercoaster I am riding at the moment! and it's all those things related to the us that slowly are making me realize that it is actually happening.. first the visa and then the dollars and then the international driving licence and then the fact that my room is half packed down in my bag and half packed down in cardboard boxes. it is so empty now that you can almost hear an echo.. 

and I am happy! I am so so happy that I actually dare to do this.. to take the big step out to the big big world! I am so happy for all the lovely people that I've already got to know and so happy for all the opportunities that are being given to me. I know that new york will be amazing and it'll probably be one of the best years of my entire life! I know I'm gonna have a wonderful time and I am more than happy about it!!

but of course my heart is breaking when I think about the facts that I have to leave all my loved once here.. if only I could collect all the love and safety that I get from my loved once and keep it in a small box that I could carry with me all the time - I promise I would! but you all will be here and I will be over there. you all will always be just a skype away! and I know that on days when I feel all that loneliness I will call one of you and cry and you will tell me that everything will be ok. and then I will stop crying and instead just be happy that I got you.. that all of you are by my side and love me, just the way I am - no matter wherever in the big big world I am.

in about.. 2½ hours it'll only be 2 days left! it's unbelievable!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      I can't believe I'm back.. Back home in Cali with my man. My other home I mean. A girl should be so lucky to have two homes. One back in Sweden and one here in California with my man. My man. My love! My other half! To think I almost d...

     Oh my god.. I can't believe I haven't written anything in so long. I was always so passionate about this whole writing thing. Even though most of what I would write here would just be a way to vent, I still enjoyed doing it. Anyways.. What h...

  9 days until this AMAZING man of mine is finally here with me.  do I even have to explain why I love him? ..didn't think so. ...

I have been a huge westlife fan for as long as I can remember. nowadays whenever I hear a westlife song, I picture myself slow dancing to it with the love of my life. I picture us laying in bed and just cuddling to it. god, that man of mine.. I ca...

waiting. waiting. waiting.    34 days left until I get to see my man again. 34 days until that first airport kiss that is going to be so full of love and yeah, a bit of salt from all those happy tears that will stream down my face the second I se...