alltså.. det pirrar i magen bara jag tänker på det! den 31/7 lämnar jag umeå. den 1/8 landar jag i new york! är det sant? alltså.. ska jag på riktigt flytta? eller drömmer jag bara? ord kan ju inte beskriva hur många gånger jag har nypt mig själv i armen för att se så att jag inte drömmer. och ibland smälter jag det bara och så tänker jag inte på det. men dagar som denna, när jag ser att sockerkakan har bytt current city så sköljer verklighetens våg över mig också.. 

men visst befinner jag mig i ett limbo. 50% av mig längtar tills jag bara sitter där på planet, på väg mot ett helt nytt liv. 50% av mig längar inte alls. de 50% vill inte skiljas från tryggheten här hemma i umeå. från mor och bror och alla mina fina här hemma. och ja, min flytt till new york är helt och hållet själv-vald!  och jag vill det verkligen verkligen verkligen! men jag är ju ingen sten heller! jag har känslor och jag har emotionella band, och såna är väldigt svåra att kapa eller lägga ett hav emellan. därför ber jag om ursäkt för mitt eviga pendlande. jag antar att det här bara är ett sätt för mig att bearbeta. ett sätt att emotionellt förbereda mig för det största jag någonsin har gjort i hela mitt liv!

och jag vet att new york inte kommer göra mig besviken. hur skulle världens bästa och mest levande stad kunna göra mig besviken? jag kommer ha det bra och jag kommer träffa jättemånga fina människor och det här är once in a lifetime. såna här chanser kommer inte på löpande band! såna här chanser är de små guldkornen som bara dyker upp och det är upp till en själv att antingen fånga dem eller bara låta dem försvinna som sand mellan fingrarna. jag har valt att fånga mitt guldkorn och nu bär jag det försiktigt på min handflata. 

men.. det är fortfarande två månader kvar. jag kan dock inte avgöra om jag tycker att det är länge kvar eller inte. är två månader en lång eller kort period? den 3/6 lämnar jag in min sista rapport på universitetet och sen hinner jag ha lite "sommarlov" och sen är det tack och adjö för mig och min tid i umeå. visst är det konstigt? overkligt? alldeles galet?

nu har hon landat i grekland, min lilla sockerkaka. i grekland ska hon bo god knows for how long och jag saknar henne jättemycket redan! och då har vi varit ifrån varandra ganska exakt tre veckor. puuh! det är inte alls kul - för mig alltså. men jag är ändå jätteglad för hennes skull! jag vet att hon kommer att ha det jätte jätte jättebra och det förtjänar hon verkligen!

och om drygt två månader är det faktiskt min tur. då kommer det plötsligt stå nela karlsson updated her current city to locust valley, new york. och ja.. det pirrar i magen bara jag tänker på det! men som sagt, det är fortfarande två månader kvar.. 

idag började fjärde och sista momentet! herregud vad skönt! vi har en lärare som är en kopia av diane keaton och som bryter på engelska. jättesöt! momentet går ut på att vi ska lära oss att läsa artiklar och kunna granska dem kritiskt och kunna ta ut relevant information för att sen kunna skriva en egen rapport där man refererar till så mycket som tre artiklar som har med ämnet att göra. det känns bra än så länge! jag tror att jag kommer gilla det här momentet mycket mer än det förra. jag är liksom väldigt bra på hela den här skriva en uppsats/rapport medan jag är väldigt dålig på att lyssna på föreläsningar om tråkiga saker och sen försöka lära mig något utav det. 

efter föreläsningen åkte jag ner till polisstationen och blev fotad och fick lämna mina fingeravtryck för att få ett nytt pass. nog för att mitt nuvarande går ut först om två år men.. man vet ju aldrig hur länge jag stannar i usa och då kan det vara bra att i alla fall ha ett pass som räcker i fem år. 

imorgon är jag ledig (på schemat i alla fall) men ska sitta och läsa igenom de två artiklar som vi ska ha grupparbete om på torsdag. känns lagomt ansträngande! och.. jag orkar faktiskt inte anstränga mig mycket mer den här våren om jag ska vara ärlig. är ganska så skoltrött och vill egentligen bara att det ska ta slut! fast när det väl tar slut kommer jag att sakna alla mina fina klasskamrater! och.. snart måste jag faktiskt börja packa lite smått. eller i alla fall börja rensa min garderob. jag tror ju alltid att jag har en evighet på mig men faktum är att tiden bara rinner iväg.. fort!