jag och mina vänner tenderar att hänga på starbucks på kvällarna. inget ovanligt med det liksom. jag har verkligen haft tur som har träffat så underbara människor här - jag känner mig aldrig ensam. jag vet att de bara är ett samtal/sms bort. mina älskade fina!

och varje dag tänker jag på framtiden - vad jag ska göra liksom? ska jag förlänga mitt visum och stanna i usa eller ska jag åka hem till sverige igen? jag menar.. jag älskar mitt liv här. älskar att leva i städernas stad, älskar att jag är omringad av underbara människor, älskar att jag har såna otroliga möjligheter till att göra saker här.. älskar precis allt här! förutom att det är så långt ifrån allt där hemma. 

ärligt talat vet jag inte ens vad jag ska göra hemma i sverige? ska jag söka jobb eller ska jag försöka hitta ännu en väg på universitetet? och hur länge kommer det dröja innan det börjar klia under fötterna och jag vill ge mig av igen? jag tenderar att vara väldigt rastlös på ett och samma ställe. och livet hemma är liksom totalt annorlunda mot för livet här. här är allt levande - pulserande! hemma är det väl också levande men inte på samma sätt. inte tusan träffar jag alla mina vänner - varje kväll? inte tusan går jag ut varje helg och har kul? inte tusan gör jag hälften av sakerna där hemma som jag gör här. därför blir jag lite rädd när jag tänker på att jag ska åka hem. inte för att "hem" på något sätt är dåligt men för att livet där inte är samma som här och för att jag inte vill bli rastlös igen. här är jag inte rastlös - snarare tvärt om. tiden går så himla fort att jag knappt hinner med i svängarna. 

mina vänner och jag pratar om livet här väldigt ofta- och de flesta av mina vänner har redan fattat blesut angående vad de ska göra när de återvänder till respektive land. jag är som vanligt helt clueless. jag vet inte vad meningen med mitt liv är - om jag bara ska leva ett stillsamt liv eller om jag ska resa runt och vara en evig vagabond. jag vet inte vad jag vill bli när jag blir "stor" och jag vet inte hur jag ska kunna bestämma mig. allt jag vet är att jag älskar livet här - men jag saknar även det som finns på andra sidan atlanten. fast om bara 39 dagar blir saknaden mindre för då kommer mina älskade! som jag längtar!! ♥

//

me and my friends tend to hang out at starbucks every night - nothing wierd with that. I have really been fortuned because I have met all these amazing people - I never feel alone. I know that my dear friends are always just a call/text away. my darlings!!

every day I keep thinking about what to do in the future - should I extend my visa and stay or should I go home? I mean.. I love my life here! I love the fact that I live in the city of all cities. I love that I am surrounded by amazing people. I love all the opportunities that this amazing city gives me.. I love everything here - except for the fact that it is so far away from sweden and all my loved once back home. 

in all honesty, I don't even know what I would do back home in sweden. should I look for a job or should I try yet another direction at college? and how long will it take untill I get restless and want to go away again? I tend to get restless when I'm stuck at the same place for too long. and my life back home is so different from my life here. I mean.. here everything is so alive and vibrant - it's alive back home too but not nearly in the same way. I don't hang out with all my friends every night back home. I don't go to awesome parties every weekend - I don't even do half of the stuff back home as I do here and that's why I'm affraid to go back home. not that home is bad in any way but it is just so different that it scares me - I know for a fact I will get restless - again! I don't want to be restless again - and here I'm never restless.. here time just flies by and sometimes I can barely keep up with everything. 

me and my friends often talk about the life here and how it differes so much from what we are used to. most of my friends have already decided what to do when they return to their contries - I am clueless, as usual. I don't know what the meaning of my life is - should I just settle down and live a nice and quite life or should I just travel around and be the eternal vagabond? I don't know what I want to be when I "grow up" and I don't know how to decide either. all I know is that I love my life here - but I also miss everything that is on the other side of the atlantic ocean. but in only 39 days I don't have to miss as much because in just 39 days, they will be here! I can't wait!!! ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      I can't believe I'm back.. Back home in Cali with my man. My other home I mean. A girl should be so lucky to have two homes. One back in Sweden and one here in California with my man. My man. My love! My other half! To think I almost d...

     Oh my god.. I can't believe I haven't written anything in so long. I was always so passionate about this whole writing thing. Even though most of what I would write here would just be a way to vent, I still enjoyed doing it. Anyways.. What h...

  9 days until this AMAZING man of mine is finally here with me.  do I even have to explain why I love him? ..didn't think so. ...

I have been a huge westlife fan for as long as I can remember. nowadays whenever I hear a westlife song, I picture myself slow dancing to it with the love of my life. I picture us laying in bed and just cuddling to it. god, that man of mine.. I ca...

waiting. waiting. waiting.    34 days left until I get to see my man again. 34 days until that first airport kiss that is going to be so full of love and yeah, a bit of salt from all those happy tears that will stream down my face the second I se...