ja alltså.. när man plötsligt får för sig att man ska flytta till andra sidan atlanten så får man också bita i det sura äpplet ibland. jag älskar att bo här. jag älskar att jag fattade beslutet att komma hit - det är nog det bästa beslutet jag har fattat i hela mitt liv. om drygt 2 veckor har jag bott här i 6 hela månader! och här har jag vuxit som person och jag kan erkänna att jag har vuxit mer på dessa 6 månader här än vad jag har gjort på flera år hemma i sverige.

innan jag lämnade sverige kände jag att jag lämnar en hel drös med människor som jag har vuxit tillsammans med och som jag har spenderat mina dagar med och som jag har skrattat och gråtit med. jag var helt övertygad om att äkta vänskap kommer liksom hålla oavsett om jag är i sverige eller usa. och visst - äkta vänskap håller och det finns några få där hemma som jag har nästan daglig kontakt med - där saker är som de alltid har varit. men sen finns det en hel del som man har glidit isär från - bara plötsligt insett att vi nog inte har så hemskt mycket gemensamt alls faktiskt. en hel del som aldrig ens anstränger sig att fråga "hur har du det där borta?" utan förväntar sig att jag alltid ska vara den som hör av mig.

i nästan 6 månaders tid har jag försökt mitt bästa för att hålla vänskapen vid liv men jag kan inte göra det på egen hand liksom. jag måste få någonting tillbaka någon gång också - och när jag inte får något tillbaka så börjar jag ifrågasätta mig själv och varför jag alltid ska anstränga mig när det är en enkelriktad kommunikation?

vi har vuxit isär- så är det bara. jag lever ett liv här och ni lever ett liv i sverige. vi har olika mycket tid och energi och lust att lägga på vår vänskap. jag har det bra här i alla fall - jag har underbara vänner som sitter i exakt samma båt som jag gör just nu. och jag vet inte var vi kommer vara om 1 månad eller om 1 år - men just idag är vi i alla fall väldigt nära. och de få som jag har kvar hemma i sverige - er bär jag med mig i hjärtat, all day every day! ♥

//

when you get the impulse to just pack your bag and move across the atlantic ocean you have to prepare for the rocky road. I love to live here! I love the fact that I made the decision to move - it is probably the best thing I have ever done in my enitre life! in about 2 weeks I have lived here for 6 months already! and in all honesty, in these 6 months I grew more as a person than I did back home in several years. 

before I left sweden I felt like I had so many friends. friends that I grew with and who I spent my days with and who I laughed and cried with. I was certain that we would always be friends and that no matter if I live in sweden or america, our friendship would last. and a few I have almost daily conntact with but others.. we just sort of.. grew apart. it's like we all of the sudden realized that maybe we don't have as much in common as we once had. sometimes I feel like it's all up to me - that some of my friends back home can never even write and ask how I'm doing but expect me to always think about them and sort of keep myself posted about their lives. 

for almost 6 months I have done everything I could do to keep or friendship alive but it's kind of hard when you realize that it's just a one way stream. I am tired of always giving and never getting back. I mean - I understand that we live different lives now. I live here and they live back home in sweden. we don't have the same time, energy or will to put into our friendship to keep it alive and that's why we grew appart. so I am very blessed that I have amazing friends here and that I never have to feel alone. here, we are all in the same shoes - we deal with the same things and we understand each other in a completley different way than our friends back home. and I don't know where we will be in 1 month or 1 year but at least for now we are walking in the same shoes. and to the few close I have left back home, I love you and I miss you - and I carry you with me in my heart, all day every day! ♥

 

hanna

17 januari 2012 02:16

precis som du skrev att du höll med mig, håller jag med dig. vet inte om jag är besviken, eller om det känns bra... känns tråkigt att de som hör av sig mest är folk jag aldrig trodde skulle höra av sig, och de jag trodde skulle höra av sig, knappt hör av sig alls.. från och med nu ska jag försöka sluta skrvia till folk hela tiden..

http://whathappensinamerica.blogspot.com

 

A-K

17 januari 2012 11:29

Honeybun! Tänk så många nya människor som du nu gjort plats för! Skit i dem som inte hör av sig, kom hit och busa med oss istället! Saknar dig! Btw så lever jag ut mitt partyliv genom dig :P Mer outfit pics tack! Puss

http://maskros.wordpress.com

nela karlsson

17 januari 2012 14:43

precis, out with the old and in with the new! önskar att jag kunde komma och vara med er - mer än du anar! saknar dig med!!! haha - jag ska försöka, jag lovar! :) puss! ♥

 

sandra" title="http://fransverigetillusa.blogg.se]sandra[/url]" target="_blank">fransverigetillusa.blogg.se]sandra[/url]

19 januari 2012 04:47

tack, nån som känner som jag! jag har jätte svårt att känna riktig saknad här, men kanske kan det vara eftersom jag själv inte känner mig saknad. både på gott och ont. jag förstår dig <3

http:// fransverigetillusa.blogg.se

nela karlsson

19 januari 2012 14:37

precis! jag hade aldrig kunnat ana att man skulle glida isär så pass mycket som man faktiskt har gjort. men jag är lycklig här och jag ångrar inte en sekund av mitt beslut att komma hit!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      I can't believe I'm back.. Back home in Cali with my man. My other home I mean. A girl should be so lucky to have two homes. One back in Sweden and one here in California with my man. My man. My love! My other half! To think I almost d...

     Oh my god.. I can't believe I haven't written anything in so long. I was always so passionate about this whole writing thing. Even though most of what I would write here would just be a way to vent, I still enjoyed doing it. Anyways.. What h...

  9 days until this AMAZING man of mine is finally here with me.  do I even have to explain why I love him? ..didn't think so. ...

I have been a huge westlife fan for as long as I can remember. nowadays whenever I hear a westlife song, I picture myself slow dancing to it with the love of my life. I picture us laying in bed and just cuddling to it. god, that man of mine.. I ca...

waiting. waiting. waiting.    34 days left until I get to see my man again. 34 days until that first airport kiss that is going to be so full of love and yeah, a bit of salt from all those happy tears that will stream down my face the second I se...