jag vet inte vad som händer med mig. jag har inget tålamod kvar. så fort någon börjar gå mig på nerverna så håller jag inte inne längre. jag bara, rätt och slätt, ber dem dra åt helvete och sen pratar vi inte mer.

det är nu två veckor sen jag pratade med min bästa vän. hon gjorde mig besviken. extremt besviken. och i nuläget känner jag inte att jag har så mycket att säga henne. jag älskar henne och kommer alltid att göra det. jag har ju henne tattuerad på min kropp för alltid så ett bråk kommer liksom inte skilja oss men just nu är det nog bäst för mig att inte prata med henne. jag vill inte slänga ur mig en massa saker i stridens hetta som jag sen kommer ångra.

hon kommer alltid att vara min själssyster och oavsett vad som händer så kommer jag som sagt alltid att älska henne. men just nu behöver vi nog den här tystnaden mellan oss. hon har försökt nå ut till mig men jag känner inte att jag är redo att möta henne halvvägs. inte än i alla fall.

och när det kommer till min kärlek så vet jag varken ut eller in. han gjorde mig så lycklig och jag spenderade mina bästa dagar med honom i new york. jag kommer alltid att älska honom på ett eller annat sätt. han kommer liksom alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta - men plötsligt så kommer man ner på jorden och inser att man inte kan sväva runt i det blå för alltid. och när den stunden är kommen så gör man det man måste. i mitt fall var det att släppa taget. om vi är menade för varandra så kommer vi hitta tillbaka - men just nu kan jag inte vara kvar i något jag lämnat för längesen. 

onsdag idag-- redan. nu i helgen väntar san diego! hurra hurra hurra! jag och mina grabbar - vilken helg vi kommer ha! 

och bästa idag.. mamma och bror bokade resa! de kommer till LA och hälsar på i april, lagom till min födelsedag! ord kan inte beskriva hur mycket jag längtar!! mina älskade! om drygt 4 månader får vi kramas igen!!!!!!

//

I don't know what's going on with me. I have no patience left. as soon as someone is pressing the wrong buttons, I simply ask them to fuck off and end of discussion. 

it's now been about two weeks since I last spoke to my best friend. she fucked up and I am so disapointed. I don't feel like I have anything to say to her right now. I mean, she is and always will be my best friend. I have her inked on my body forever so I know we will always be together but as of right now, I feel like it's better for me to keep my mouth shut. I don't wanna say the wrong things that I will end up regretting later on. she will always be my soulsister and I will love her until my dying day but right now I think we need the silence between us. she has tried to reach out but I am not ready to meet her half way yet. 

and when it comes to my love I don't really know what to say. he made me so happy and I spent the best days of my life with him in new york but there comes a day when you simply can't live in a dream anymore and you just wake up and face the hard and cold reality. I will always love him and he will always have a special place in my heart but we just had to.. let go.

if we are meant to be together I'm sure we will find a way back to each other one day. 

already wednesday today! this weekend I'm going to san diego with my boys! we're gonna have a legendary weekend!! I can't wait!

best thing that happened today was that my mom and my brother got their tickets. they are coming out to LA to see me for my birthday in april! I can't believe it! I'm so happy!! in about 4 months I'll get to hug them again! YAAAAAAAAY!!!