det är inte bara min tid som tickar mot sitt slut här i älskade new york. jag har vänner här som kom hit lite innan mig och vars tid kommer vara över innan min tid är över. detta innebär att vi kommer skiljas åt och om jag tyckte att det var jobbigt att säga hejdå till mina klasskamrater som jag har haft under enbart vårterminen så vill jag inte ens tänka på hur tugnt det kommer vara att säga hejdå till de som står mig närmast.

herregud, vi sitter alla i samma båt och när man är så långt ifrån ens familj, trygghet och vänskapskrets där hemma så blir de här personerna här allt man har. de är liksom familj och vänner i ett. jag älskar dem och jag vet inte hur jag ska klara av att säga hejdå till dem när stunden är kommen. 

det som känns fint är att vi i alla fall har varandra. att vi har vuxit fast så mycket under dessa 9 månader. jag vet att de finns där i ur och skur och jag kommer att älska dem, varenda en av dem, föralltid! ♥

//

it is not only my time in new york that is slowly coming to an end. I have friends here that arrived before me, which means that their time will be over before my time is over. and if I felt like my heart was breaking after I had to say goodbye to people that were only in my spring semester class, I don't even want to think about saying goodbye to my closest friends.

we are all sitting in the same boat. and when you are so far away from your family, security and friends back home, the friends you make here become both friends and family. I love my wonderful friends here and my heart will break into millions of pieces when the time comes for us to say goodbye. 

but I feel so lucky that I have gotten to know them and I know that we will always have each other. some of them I have known for less then 9 months but still they managed to crawl underneath my skinn! I love them all and I will love them all, forever! ♥