umm.. jag vet att bloggen hamnar lite i skymundan nu när jag är här i LA men jag har liksom ingenting att blogga om. livet har inte riktigt börjat ännu. jag har ingenting intressant eller vettigt att komma med - ingenting av värde. allt jag kan skriva om just nu är hur mycket jag saknar new york, alla mina vänner där och danny så klart. förutom det har jag ingenting att komma med.

igår ramlade jag ner för trappen. känns som om det är mitt signum - jag inviger varje stad med att ramla ner för en trapp. den här gången var det, för ovanlighetens skull inte knäna, utan min högra armbåge och min högra ankel som åkte på stryk. nåja, det som inte dödar härdar. jag kan inte sluta skratta åt mig själv - över hur galen jag är. kanske att jag skulle satsa på att bli stuntkvinna? jag tycks liksom inte ha några som helst problem att slänga mig ner för en trapp. alltid en början?

håll till godo vänner - jag lovar att jag ska börja blogga igen, så fort jag kommer igång med livet igen. ♥

//

//

I know I'm awful at updating nowadays.. but the thing is, I have nothing to write about. life is sort of.. on hold right now. I didn't really start living.. yet. I have nothing of value to write about. the only thing I know for sure is that I miss new york with every heartbeat. I miss all my friends and danny of course. other than that, I have nothing..

last night I fell down the stairs.. again. it is sort of my thing to do. nothing I'm proud of but it is what it is. whenever I'm in a new city I end up falling down the stairs. this time I didn't fall on my knees though.. I fell on my right elbow and my right ankle. I can't stop lauging at myself when I think about what it must have looked like. well I guess what doesn't kill you makes you stronger. maybe I should look into a career as a stunt woman? I mean.. I obviously seem to be perfectly fine with thorwing myself down the stairs every now and then. 

hang in there, dear friends. I promise to start writing again.. as soon as I come back to life! ♥