jag känner mig som en fruktansvärd människa just nu. usch! anledningen till mina känslor är följande. jag har en god vän, som vi kan kalla r. vi har varit vänner i en evighet och vi har alltid pratat ganska öppet med varandra. för ungefär två år sen, berättade r. att han hade träffat en tjej. tjejen bodde i en annan del av sverige, och hade jobb och egen lägenhet. men de blev kära efter att ha träffats, och bestämde att hon skulle lämna sitt liv och sitt jobb, och flytta ner till hans stad, till hans lägenhet.

tjejen tog sitt pick och pack och flyttade ner till en stad där hon inte kände en själ förutom r. men så småning om hade hon börjat anpassa sig, och hon hittade ett nytt jobb, som medförde att hon fick nya vänner. underbart! och r. berättade då och då hur bra de hade det. jag var glad för hans skull, verkligen!

för ungefär ett halvår sen, berättade r. för mig att hans flickvän är en bra tjej men att han börjar tröttna på henne. anledningen till att han började tröttna var för att hon, enligt honom, var bipolär och han pallade inte med hennes humörsvängningar. jag tyckte att det var olämpligt av honom att säga så om henne, men jag lät honom prata av sig ändå. det var ju trots allt han som var min vän, och henne kände jag inte ens, så jag kunde varken uttala mig eller ta henne i försvar.

i samband med att han berättade om hennes humörsvängningar, berättade han även att han hade.. sökt spänning på annat håll. dvs varit otrogen. jag ifrågasatte om det bara var en engångs grej eller om det hade hänt flera gånger, varpå han svarade att det mer var en rutin. varje gång han reste med jobbet (vilket var väldigt ofta), var det en ny tjej och.. ett nytt äventyr.

jag fick flashbacks från när jag fick reda på att jag hade en otrogen pojkvän, och jag började må illa. jag kunde inte fortsätta prata med r. utan sa åt honom att vi kunde höras en annan gång. jag la på, och sedan dess har jag ignorerat hans samtal och sms. i början var han väldigt nojig att jag skulle söka upp hans flickvän och skvallra, men sen verkade han inte bry sig längre. jag påpekade dock att hans flickvän är hans problem och om någon ska ta itu med att prata med henne, så är det han. jag har ingen anledning att beblanda mig i någon annans förhållande. speciellt då jag inte ens känner tjejen personligen.

efter att jag kom hem från egypten, hörde r. av sig. han verkade annorlunda och berättade att han hade dumpat henne och levde nu det ljuva singellivet. jag tyckte att det var bra gjort! alltså att han, istället för att gå bakom ryggen på henne, gjorde slut! på så vis kunde han ju ha sina äventyr, utan att såra någon.

av någon anledning stapplade jag nu in på hennes blogg. jag satt och läste hennes tankar och jag läste om hur illa r. faktiskt har behandlat henne, under en väldigt lång tid. det värsta utav allt var att hon flera gånger hade velat gå ifrån honom, eftersom hon faktiskt misstänkte att han var otrogen, men hon hade blivit för beroende av honom, att hon inte hade styrkan och orken att lämna honom. och det gjorde ont i mig, eftersom jag kände igen mig själv så mycket. jag fick en sån klump i magen och jag ångrar mig att jag inte kontaktade henne och berättade om hennes svin till pojkvän. jag ångrar mig verkligen! samtidigt som jag undrar om det hade gjort saken bättre? hon hade väl bara trott att jag var en annan av hans.. äventyr, och börjat hata mig med. eller så hade hon bara trott att jag var galen och försvarat honom. jag vet inte.. man gör liksom galna saker när man är kär, och när man tror det bästa om personen man älskar! been there, done that, got the t-shirt!

även om r. är min vän, så är han ett svin. han är en vidrig människa! och hon, oavsett hur bipolär hon är eller inte är, förtjänar inte att behandlas på så vis. ingen förtjänar att behandlas på så vis. men om det finns någon rättvisa i världen, så kommer r. få igen! han kommer få det han förtjänar, och det är så rätt åt honom!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      I can't believe I'm back.. Back home in Cali with my man. My other home I mean. A girl should be so lucky to have two homes. One back in Sweden and one here in California with my man. My man. My love! My other half! To think I almost d...

     Oh my god.. I can't believe I haven't written anything in so long. I was always so passionate about this whole writing thing. Even though most of what I would write here would just be a way to vent, I still enjoyed doing it. Anyways.. What h...

  9 days until this AMAZING man of mine is finally here with me.  do I even have to explain why I love him? ..didn't think so. ...

I have been a huge westlife fan for as long as I can remember. nowadays whenever I hear a westlife song, I picture myself slow dancing to it with the love of my life. I picture us laying in bed and just cuddling to it. god, that man of mine.. I ca...

waiting. waiting. waiting.    34 days left until I get to see my man again. 34 days until that first airport kiss that is going to be so full of love and yeah, a bit of salt from all those happy tears that will stream down my face the second I se...