ångest! en obeskrivlig ångest inför dagens dag.. jag vet inte hur jag ska klara av det! i natt när jag låg och tänkte på det, låg jag och skakade som ett asplöv och tårarna vällde fram! jag kommer aldrig någonsin komma bort! det här kommer döda mig!

jag är rädd för hur jag ska klara det idag! om jag ens klarar det? om jag får panik av att bara tänka på det, hur kommer det då vara att uppleva det? jag vet att jag kommer bryta ihop! jag känner det på mig! förhoppningsvis gör jag det inte bland alla människorna, utan borta.. i min ensamhet, där jag kan få bryta ihop precis hur mycket jag vill!

i natt fick jag knappt någon sömn utan låg mest och vred på mig, grät och hade ångest! är helt utmattad idag men ångesten har inte släppt ännu! värdelösa dag!

jag brukar vara bra på att kontrollera mina känslor och jag brukar vara bra på att bygga upp en fasad. en fasad som utåt är glad och trevlig, men inombords går jag sönder. men nu kan jag inte kontrollera det. jag kan inte blunda och vara glad, när mina sår rivs upp och man strör kilovis med salt i dem. det gör ont! fruktansvärt ont! och inombords skriker jag av smärtan!

torka tårarna min vän
jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet
du ville bara ha ett hem, en plats
nånting vettigt att göra, vad som helst
om det fanns tid för nåt att växa 
om det fanns plats för lite värdighet
här blir man sparkad på i kön till ett ställe
som man inte ens vill in på
man tuggar i sig hela svansen
det står alltid nåt i vägen
och du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter

jag kan inte hjälpa dig upp
kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg,
ett annat land, med andra klockor som ringer
jag tar mig inte in i dina dunkla rum