snart är tisdagen färdig och för inte så länge sen kom jag hem från skolan. frusen och hungrig men inte alls så seg som jag brukar vara. det var en bra lektion idag! vi diskuterade en massa och sen fick vi "bygga ihop" en streckgubbes liv enligt erikssons principer. detta redovisade vi i slutet av lektionen och sen var vi färdiga för dagen!

igår ringde jag central service och påpekade för dem att det hade gått över en månad sen jag lämnade in min stereo där och ännu hade jag inte fått tillbaks den. de förklarade för mig att de hade beställt någon extradel till den, och denna del hade alltså ännu inte kommit. jag frågade hur länge det skulle ta och de sa att de skulle höra av sig idag och att jag kanske kunde få hämta ut den senare i eftermiddag. de har inte hört av dig ännu kan jag ju säga! mest troligt lär jag inte få tillbaka min stereo det här året! gud vad less och förbannad jag blir. jag vet att det är en fart in the universe men jag vill ha min stereo!!! jag hatar att köra bil och det enda som hörs är hur gruset slår mot bilen.

sen så missade jag top chef och jag vet inte vem som vann! någon som vet? och ikväll är det sytycd! ååh! jag längtar!

sist men inte minst undrar jag om någon vill se alice i underlandet? jag är himla sugen, och gärna att se den i 3D. (kommer den ens visas i 3D? jo det borde den väl? eller?)

vilken nostalgi-morgon! vi ska ju ha med ett foto på oss själva från barndomen, till psykologin. så jag har suttit och bläddrat igenom fotoalbum för att hitta något lämpligt foto att ta med! istället för att faktiskt hitta något vettigt, fastnade jag i en nostalgi!

jag och bror kollade igenom alla album och tänkte tillbaks på livet innan sverige, och sen våran första tid här. de stora sakerna i livet så som första skoldagen! herregud vad jag vill vara liten igen! jag var ett lyckligt barn och även fast vi flyttade till ett främmande land för att fly undan ett krig, och även fast båda mina föräldrar inte var närvarande i min uppväxt, så var jag lycklig!

klart att jag saknade att ha även en pappa i mitt liv men.. mamma gjorde det bästa hon kunde för att jag och min bror inte skulle känna en överväldigad saknad, och för att vi inte skulle känna oss övergivna. och det gick ju bra.. även om jag tror att den största anledningen till mitt kaotiska förhållande till andra män i mitt liv kan kopplas till det faktum att min pappa var frånvarande. jag vet inte riktigt men.. att läsa psykologi och se tillbaka på sin barndom, ger ett helt annat perspektiv.

nu ska jag fixa mig lite och läsa igenom psykologin, och sen är det skola! och solen skiner i norr idag, till skillnad från i söder! det tackar vi för!