fan vad kass jag är!

jag har ringt en miljon samtal idag, men fortfarande är jag inte klokare på min situation. sen mitt i allt ringande, är det någon som ringer mig. och inte vem som helst utan x. and boy did he have news for me?! kommer nog uppdatera mer om det senare, kanske..

hur som helst så borde jag plugga men jag har ingen självdisciplin! jag är dåliiiiig! men nu ska jag ärligt talat ta tag i mig själv, göra kaffe och sätta mig ner med min jälva bok. i can do this.. i can do this!

föresten så slogs jag av en tanke i natt när jag låg och inte kunde sova. jag tror jag har klurat ut upplägget på skrivningen. i och med att det har med typografi att göra, kommer jag nog inte bara behöva beskriva vissa saker utan jag kommer mest troligt få tillämpa typografiskt utseende och upplägg i själva uppsatsen. whohow.. faboulous!

nu ska jag plugga! jag lovar!

fasen vilka skumma människor som har börjat läsa min blogg. och jag överväger på riktigt att lägga ner verksamheten. nu har i och för sig den här bloggportalen uppdaterats till det bättre. jag har länge tjatat över den urkassa möjligheten till bättre bloggdesign, och över att man inte kan lösen-skydda sina inlägg. nu kan man både fixa en lite schysstare design och lösen-skydda inlägg, men vad hjälper det? ingenting!

idag har jag varit duktig! jag har pluggat och jag har tvättat. har ju en sex timmar lång skrivning nu på fredag, så jag måste verkligen plugga. och ger man typografin en chans, kan det vara rätt intressant faktiskt, även om det inte var typografin som lockade mig med själva kursen, utan det faktum att jag skulle få jobba med design.

hur som helst så är a kursen klar snart, och jag ska ta mig ann b kursen. den skulle innehålla mer design och det tror jag kommer bli mycket roligare.

förresten så fick jag ett nytt mail idag. uppenbarligen var inte min ursäkt accepterad. jag börjar bli ganska så less. personen skriver ganska långa mail och visst, jag tycker att han verkligen kan skriva. men ibland undrar jag om han är ute efter en brev-vän eller någon att läxa upp. jag vill gärna se att han är en god människa, men ibland blir jag så kluven och vet inte vad fasen jag ska tro. det faktum att jag ens har kontakt med en helt främmande människa som jag körde om ett x antal gånger på väg hem från sundsvall, är ju bortom mitt förstånd. händer det verkligen?

nu äter jag havregrynsgröt med lingonsylt och ser the weakest link på bbc, samtidigt som jag uppdaterar bloggen. jag är helt tom i huvudet men ändå känner jag för att skriva. men jag har verkligen inget vettigt att skriva! eller jo.. jag vill söderut! jag längtar efter borås och min (förhoppningsvis) framtida utbildning! jag trivs ju egentligen väldigt bra här i umeå men jag känner inte att jag har någon framtid här, tyvärr.

söderut finns det en helt ny värld. jag känner mycket bra människor nere på västkusten och jag vet att jag skulle må bra där! bland annat finns världens bästa john där nere. lillebror john som jag älskar så mycket! igår tröstade han mig och fick mig att tro på mig själv igen! tack älskade john! tack för att du är en av de bästa människorna som står vid min sida!

jag har just sett reprisen av veckans idol-auditions. jag är helt förälskad i calle kristiansson! han sjunger som en gud och han ser så charmig ut när han väl sjunger, så jag smälter när jag ser honom! jummy!!!

därför måste jag ta tillfället i akt och fråga, calle kristiansson, will you marry me?

klev upp för inte så länge sen, och försöker nu surpla i mig mitt pulver. det går inte så bra! tydligen är det svårt för mig att dricka upp tre deciliter choklad-pulver.

anyways.. nu ska jag lyssna på calle i repeat på www.tv4.se/idol och jag ska njuta av varenda sekund!

guess who's back.. back again?!

ja, igår skrev jag ett av de längsta inläggen i den här bloggens historia, men det var nödvändigt. jag fick ut det mesta, och det som inte skrevs här, skrev jag åt r.. i ett sms. det kändes väldigt bra! och det kändes moget, från både min och hans sida. dels för att jag faktiskt var ärlig och erkände att jag var både sårad och ledsen, men även moget från hans sida, då han betedde sig på bästa tänkbara sätt. jag och r.. kommer nog hålla kontakten och förbli vänner, men inget mer.

och jag har accepterat det, och jag mår mycket bättre idag! igår var jag mest ledsen hela dagen, inte bara för att saker och ting mellan mig och honom hade gått helt åt helvete, men också för att jag led av dåligt samvete över mitt beteende gentemot honom. men det verkar vara okej nu, så idag har jag haft en bra dag! känslorna har börjat avta och jag tänker inte på honom längre, vilket jag gjorde väldigt väldigt ofta innan igår. eller visst tänker jag fortfarande på honom men inte på samma sätt. jag tänker väl mest hur bra kille han faktiskt är, och att det är tråkigt att det slutade som det gjorde.

hur som helst.. idag åkte vi till robertsfors. inte för att det hände något speciellt där, men det var skönt att få komma ut lite! nu multitaskar jag. jag ser det sketna programmet på fyran, och så sitter jag här och uppdaterar min blogg och lyssnar på jason mraz! han är så fantastisk, denna jason!

well.. i guess thats all for now!

this is the naked truth. jag blottar en liten bit av min själ just nu, och det gör ont men.. jag behöver göra det!

det är väl ingen hemlighet att måndagen var en efterlängtad dag. i måndags kom r.. hit.

r.. och jag har varit i kontakt med varandra hela sommaren och i måndags kom han äntligen hit. under sommaren lärde vi känna varandra och i princip varje natt hade vi långa telefonsamtal om allt mellan himel och jord. r.. var en sån person som jag kände mig trygg med och jag vågade öppna mig för honom, mer och mer för varje dag som gick.

vi hade även diskuterat känslor. för mig var det uppenbart att jag, efter en viss tid, hade börjat utveckla vissa känslor för honom, men jag vågade aldrig gå  vidare med dem då jag inte visste vad eller hur han kände. jag visste inte heller vad han var ute efter så det var svårt att bara utveckla känslor som möjligtvis inte var besvarade.

efter ett samtal vågade jag faktiskt ifrågasätta vad han var ute efter, och vad han tyckte. han medgav att även han hade utvecklat känslor för mig, men självklart var det svårt att veta exakt vad man kände.

hur som helst så bestämde vi för att han skulle komma hit, och i måndags stod han där på flygplatsen, och innan jag visste ordet av det, hade jag hans armar om mig, och jag visste att jag nu kunde tillåta mig själv att utveckla ännu starkare känslor för honom.

under tiden han var här, kändes allt bra. i alla fall för mig! jag tyckte om att somna bredvid honom, med hans armar om mig. jag tyckte om den närhet jag kände! jag tyckte om att vakna upp och ha honom bredvid mig och jag tyckte om att ha honom nära mig resten av dagen med! allt var enkelt med honom, och jag kände mig både avslappnad och trygg.

jag hade dock börjat märka av att han var en aning tillbakadragen. jag visste inte om det berodde på mig, om han var obekväm med något eller om han helt enkelt var en aning tillbakadragen som person. jag försökte få honom att känna sig både välkommen och avslappnad, omtyckt och trygg. jag försökte på bästa möjliga sätt underhålla honom så att han inte skulle sakna något eller känna sig obekväm. hela tiden sa han dock att allt är bra och att jag skulle sluta oroa mig. men.. jag kände liksom att något inte stämde, fast jag visste inte vad, eller hur jag skulle få reda på det.

i natt låg vi i min säng och jag är inte helt säker på exakt vad som hände, men om jag ska jämföra det med något, var det som om någon tände en tändsticka och slängde den mot en bensintank. en liten låga blev bara större och större och till slut exploderade allt. jag lyckades pressa ur honom vad felet var.

han sa åt mig att han tyckte om mig, men inte så pass mycket som han trodde att han skulle göra. han sa åt mig att han inte ville såra mig men att han inte visste på vilket sätt han skulle framföra den informationen till mig. i just det tillfället kände jag alla möjliga känslor. jag kände mig värdelös, oälskad och patetisk. jag hade placerat honom på en pedistal och en hel vecka hade jag dansat runt honom som en idiot, för att försöka göra honom nöjd. jag hade som sagt ingen aning om att han kände på det viset, då han varje natt somnade i min säng, tätt intill mig, med sina armar om mig. han höll min hand och han kysste mina läppar. han torkade mina tårar och han fick mig att utveckla väldigt mycket känslor för honom, samtidigt som han inombords visste om att han inte kände samma sak.

ju mer jag tänkte på det, desto mer utnyttjad kände jag mig. och jag började kasta skit över honom. jag var otroligt elak och slängde ur mig både det ena och det tredje. jag låg vaken så gott som hela natten, och tänkte igenom saken i mitt huvud. jag tänkte igenom hela hans besök och försökte få fram någon varningsflagga som jag borde ha reagerat på, men jag hittade inga såna. han var en bra kille, och det är han fortfarande!

när jag hade lugnat ner mig lite, insåg jag att jag hade betett mig illa mot honom. jag insåg att jag var otroligt elak i det jag sa, och jag ångrade mig. jag sa åt honom att han inte behöver må dåligt, eftersom känslor är speciella och man inte riktigt kan styra över det man tycker och känner. han höll med men sa också att han borde ha sagt något tidigare, och visst anser även jag att han borde ha gjort det.. men nu var det redan gjort, och det kändes onödigt att älta.

det sista känslofyllda jag sa åt honom var att jag skulle sakna honom, och att jag skulle sakna att tycka om honom. sen somnade jag en kort stund och vaknade av att han låg bredvid. ingen av oss hade en bra natt och imorse när han skulle boka resa hem, kändes det som om jag dog lite inombords. jag ville inte att han skulle åka, och jag ville inte att nattens händelser skulle vara på riktigt. någonstans inom mig hade jag hoppats att allt var en dålig mardröm.. men det var så äkta som det bara kunde bli. på vägen till flygplatsen hade vi inte många ord kvar att säga varandra. han var tyst mest hela vägen och jag försökte vara trevlig på ett otrevligt sätt. jag följde med honom in på flygplatsen och jag fortsatte att vara elak. jag betedde mig riktigt illa och sen drog jag bara. jag lämnade honom där och körde hem. jag grät hela vägen. jag ångrade mig, så klart.. men jag orkade inte vara svag i hans ögon mer. jag tänkte att jag kunde vara ett svin istället, så kanske han inte skulle tycka lika synd om mig.

vid ett-tiden ringde jag honom för att höra om han hade kommit hem. jag bad honom om ursäkt och jag påpekade ännu en gång att jag verkligen tycker att han är en bra kille! en av de bästa faktiskt! och att jag verkligen kommer sakna honom! och att jag inte vill ha bort honom ur mitt liv, bara för att saker och ting mellan oss inte funkade.

han lovade att ringa senare idag.. och kanske kommer saker kännas bättre då. kanske kan vi utveckla en relation som inte behöver vara på ett kärleksfullt plan utan mer på ett vänskapligt.. för som sagt, han är en av de bästa killarna jag någonsin har haft chansen att träffa!

jag har en otroligt jobbig dag idag! jag orkar inte gå in på detaljer men någon bra dag är det som sagt inte.

hur som helst, så skrev jag i ett tidigare inlägg att jag via mail blev ombedd att skriva en offentlig ursäkt här i min blogg, för mitt beteende förra helgen. jag har nu haft mailkontakt med personen i fråga, som vill ha en ursäkt av mig. jag måste säga att jag fortfarande är väldigt kluven då det inte bara var jag som betedde mig illa utan även personen som bad om ursäkten.

för att inte tala om alla direktiv jag fick på hur ursäkten skulle framföras. missförstå mig inte men.. en ursäkt är väl en ursäkt? och personen i fråga ville att jag skulle skriva att jag har lärt mig en läxa och att jag ska ta fullt ansvar för mina handlingar. och visst gör jag det! men en läxa lär jag mig inte av att skriva en ursäkt enligt ditt recept.

här kommer min ursäkt till dig och nej, den följer inte de instruktioner du gav mig men, det var en ursäkt du ville ha och här kommer den! den är ärlig och den kommer från mig, vilket borde vara det viktigaste!

jag ber verkligen om ursäkt för mina handlingar och mitt beteende! det som hände är verkligen beklagligt och jag kan inte spola tillbaka  tiden. även om jag kunde det, vet jag inte om saker och ting hade varit annorlunda. jag vet inte om du hade hunnit fram i tid. hur som helst så tar jag på mig det som jag gjorde och på det vis jag handlade. jag har aldrig på något sätt försökt smita undan mitt ansvar, vilket du i och för sig redan vet om, då jag vid ett x antal tillfällen har skrivit det i mail åt dig. jag hoppas att jag med denna ursäkt ska ha uppfyllt ditt krav och att du kan få ro!

väldigt skum sak som just hände. jag kollade min hotmail och där fanns ett mail från en okänd person. jag vet inte riktigt vad jag ska tro om detta mail, om jag ska ta det på allvar eller om det hela är ett jävla dåligt skämt. hur som helst så blev jag ombedd att skriva en offentlig ursäkt här i min blogg, om en grej som hände i helgen. och visst, en ursäkt i sig har jag inga problem som helst med att skriva, förutsatt att det faktiskt är på riktigt. dock har jag inga som helst bevis på att något av det som stod i mitt mail, var på riktigt.

sen förstår jag inte riktigt varför personen i fråga kräver en så pass offentlig ursäkt som just ska publiceras i min blogg. jag menar, är det en ursäkt man är ute efter, kan man ju använda sig av en telefon. personen i fråga verkade ju inte bara veta mitt registreringsnummer utan även min adress, mitt telefonnummer och ja, uppenbarligen min mailadress. inte för att någon av dessa saker är svåra att få reda på, med tanke på hur mycket information som egentligen ligger ute på nätet men.. som sagt, är det en ursäkt man vill ha, och för en så pass seriös sak som ändå står skrivet i mailet, så tycker jag att man kan ringa mig. på så sätt får även jag försvara mig själv mot eventuella angrepp och jag får även någon slags respons på det jag ber om ursäkt för.

jag är liksom kluven och vet inte riktigt om jag ska be om ursäkt eller inte.. för som sagt, det finns så många frågetecken som dyker upp så.. du som skickade mailet, du kan väl höra av dig! ring mig så kan vi reda ut saker och ting.. om det nu finns något som ska redas ut!

har varit dålig med att uppdatera den senaste tiden men jag har haft full rulle så det har inte varit mycket tid över till annat!

idag är det ju den efterlängtade måndagen! i'm so excited! 

helgen har varit fullsmockad så tiden har gått rätt fort, vilket är bra! i fredags jobbade jag på med skolarbete (skitkul en fredag, jag vet!), och i lördags var det heldag i sundsvall. vackra vackra sundsvall! åh! tyvärr hade vi inte någon tur med vädret men det spelade ingen roll, för det var kul ändå! men jag var måttligt slut när jag kom hem!

igår spenderade jag hela dagen med att städa här hemma, så nu är det rent och fräscht. tvättade alla kläder också! nu har jag bara sängkläderna kvar, vilket jag tänkte passa på att tvätta nu och så får jag sova i en renbäddad säng i natt! underbaaart!

vet inte hur mycket tid som kommer bli över att blogga nu de närmaste dagarna men jag kanske gör ett försök ändå, med en snabb liten update om inget annat! stay tuned!