jag ska just gå och lägga mig och imorgon gäller det! äntligen! som jag har längtat!

jag måste kliva upp tidigt och fixa det sista som ska fixas, duscha och packa ner allt som jag ännu inte packat ner, och sen åker jag äntligen iväg! två veckor blir jag borta och jag kommer njuta varenda sekund!

jag ska även försöka uppdatera min blogg någon gång under min semester men jag kan inte lova att det faktiskt blir av!

so i see ya when i see ya! ;-*

vilken dag! jag klev upp klockan 06.15 imorse..
klockan 08.20 började min första lektion, kemi! ååh vad jag är lycklig över att vara tillbaks på skolan igen. även om det är en helt ny skola i en helt ny stad, så är jag fortfarande lycklig! jag trivs så bra på skolan och jag har verkligen saknat den! jag hade kemi från 08.20 - 10.10 efter det hade jag hål fram till 12.30 så jag tänkte träffa patrik då men han var på jobbet, så jag åkte hem istället.

vid 12.00 åkte jag tillbaks till skolan och hade min andra lektion för dagen, biologi! otroligt roligt faktiskt! roligare än jag minns det! kan dock bero på att min lärare i biologi på gymnasiet SÖG!

hur som helst så hade jag biologi från 12.30 - 14.00, och efter det var det en kort rast följt av matte! åh, matten ser jag inte riktigt fram emot men vad vet jag.. jag kanske kommer tycka att det är jättekul och det kanske går superbra.. (eller så kommer jag vara totalt jävla värdelös och floppa totalt).

efter matten, som slutade 17.00, åkte jag förbi patriks jobb och sen åkte vi hem till honom! jag vet inte om jag kommer hinna träffa honom något mer innan jag far men jag vet att jag kommer sakna honom!


imorgon har jag sovmorgon och sen efter skolan ska jag till kristoffer. där ska jag hämta lite böcker som jag behöver, och sen ska jag hem och packa packa och åter packa! jag kan knappt fatta att det bara är en dag kvar, nästan! HERREGUUUD!!!!!!!!!!

nu ska jag duscha och sen ska jag se sytycd! ;-*

klockan är 06.52 och jag bloggar.. inte för att jag ens har hunnit vakna men jag tänkte göra en snabb update med tanke på att jag inte vet när jag kommer göra det igen.

snart ska jag till skolan.. idag börjar jag 08.20 och slutar 17.20 efter skolan ska jag träffa patrik och sen ska jag hem och sova! otroligt vad seg man är av att kliva upp tidigt!

imorgon har jag en lektion, 12.30 - 14.00, och sen ska jag hem och packa, och på torsdag bär det äntligen av! jag längtar så jag nästan dör! nog för att jag missar två skolveckor men.. inget att göra åt! jag älskar balkan waaay to much! <3

nu ska jag ner, äta frukost, fixa mig och sen åka iväg! have a nice day!

idag får jag börja klockan två! det är helt otroligt! äntligen fick jag sova ut! däremot ska jag vara på strömpilen heeela långa dagen och får sluta först kring åtta halv nio ikväll!

tidigare i veckan när jag åkte till jobbet, började jag fundera.. jag tror att jag alltid har sökt efter det perfekta förhållandet. efter den perfekta pojkvännen som skulle stå vid min sida och göra mig lycklig och alla andra skulle avundas oss för att vi hade det så bra.. jag tror faktiskt att jag vid vissa tillfällen också tänkte att folk skulle tycka att jag var patetisk om jag inte hade en pojkvän. sen det faktum att jag satte upp ribban på 27 gjorde inte saken bättre. det vill säga, jag ansåg att om jag vid 27 års ålder inte hade ett bra jobb och en pojkvän som jag skulle gifta mig med, skulle det vara ute med mig. varför? jag vet inte..

förra året, vid den här exakta tidpunkten hade jag en pojkvän och ja, han gjorde mig lycklig.. men jag har varit lycklig även utan honom. så jag insåg att livet inte alls skulle vara så hemskt om jag inte var gift vid 27. dessutom vet jag inte ens om jag vill gifta mig.. jag vet inte om det är någonting för mig. jag har ofta hört av folk som varit gifta och numera är skilda att allt var underbart innan de gifte sig, och sen började kaoset och de stod ut några år och sen var skilsmässa ända utvägen. så.. om jag nu skulle hitta någon jag tyckte om, någon som gjorde mig lycklig och fick mig att må bra, varför måste jag gifta mig med honom? jag kan väl bara leva med honom och fortsätta vara lycklig? behöver jag verkligen det stora kalaset för att bli fulländad?

det kanske skulle kännas tryggare att vara gift.. att veta att han är min och jag är hans. men borde man inte veta det ändå? jag menar.. är man riktigt kär och älskar varandra ska det väl räcka? dessutom, om vi efter några år insåg att vi kanske inte är rätt för varandra skulle vi spara både tid och pengar på att slippa gå igenom onödiga skilsmässor!

men sen finns det äktenskap som inte slutar med skilsmässa, utan man klarar det hela vägen.. tills döden skiljer oss åt. och jag avundas såna par. jag älskar att se par som kanske är 70 80 år och har varit gifta sen de var 20! det är underbart att veta att det kanske finns någon där ute som faktiskt kommer älska dig, årtionde efter årtionde, och som kommer stå vid din sida, för alltid!

long time no see..

som vanligt har jag fullt upp med jobb och därav kass blogg-update. thats just me!


igår ringde du.. jag förstår inte ens att du har mage att ringa mig. du är så falsk och jag har börjat se det. vi lovade varandra saker, och jag vet att vi aldrig kommer hålla dem, mest på grund av din falskhet. vi, som vi en gång var, finns inte längre! och jag saknar dig ibland, eller.. jag saknar vissa stunder med dig. men nu när jag vet att även du är rutten och falsk, vill jag bara glömma bort dig!


aldrig i mitt liv trodde jag att du också skulle vara falsk. aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle vilja glömma bort dig!


på söndag ska jag iväg till norrfors och jobba. ska vara där och fota och intervjua 3e - 9e. vilket betyder att jag kommer vara tvungen att pendla mellan umeå och norrfors (vilket jag inte ens vet var det ligger!!!!). sen ska jag hinna med att träffa patrik också. och sen är det inte länge kvar tills jag äntligen ska ner till mitt älskade balkan!!! åh.. jag längtar mer än ord kan beskriva! bara 20 dagar kvar nu! <3<3<3




grattis morfar! jag älskar dig! <3



 

nemogu da razumijem da te viste nema, tose. srce me zaboli kad na to pomislim. zauvjek ces zivjeti u nasim srcima! hvala za sve! <3

åh, du är tillbaka. jag har saknat dig! det var sååå länge sen. flera år sen, faktiskt. och jag kan inte sluta tänka på dig. jag vet inte varför men du vandrar omkring i mitt huvud 85% av min dag, om inte mer..


jag vet inte varför, och det är inte första gången som det händer heller, men vad det än är och vad som än har varit, faller jag alltid tillbaks till dig. are we meant to be? det känns rätt med dig, men ändå känns det fel. på något sätt går jag emot mig själv och mina principer när det gäller dig. jag brukar säga att det som en gång tar slut, hade sin mening och då är det ingen idé att återuppta något igen.. men med dig kan jag aldrig låta bli. det är som en drog, och jag faller så lätt för frestelsen att återigen börja. sen kommer någonting emellan, och jag slutar. sen tar det som kom emellan, slut, och jag vill återigen ha min drog.


kanske är det för att vi har så mycket bakom oss. så mycket tid tillsammans, så många minnen, så många känslor. ärligt talat vet jag inte.. men något är det. och vissa dagar tycker jag att det är bra, att du har en sån enorm dragningskraft som lockar mig, och andra dagar hatar jag ens tanken av det! anledningen till att jag vissa dagar hatar det, är just det jag påpekade innan.. det fanns en anledning till att det inte funkade mellan oss. bara du och jag vet egentligen vad som hände mellan dig och mig, och bara du och jag kan reda ut och fixa det som hände mellan oss. men fortfarande kvarstår det faktum att det flera gånger har brustit. kanske var det för att vi var yngre då, mer oerfarna och förvirrade. kanske ville vi inte ge oss in i någonting riktigt seriöst med tanke på vår ålder. kanske ville vi olika saker, eller kanske allt var ett stort missförstånd och vi hade olika åsikter och olika sätt att tolka situationen på. jag vet inte.. men det kanske är annorlunda nu? vi är äldre, vi är klokare och vi är kanske.. bättre?


jag kan inte för allt i världen, reda ut saken i mitt huvud. jag är så förvirrad. en del av mig vill ha dig, så obeskrivligt mycket, och en annan del av mig vill bara att du ska försvinna och aldrig dyka upp i mitt liv igen. det vi hade var ibland bra, och ibland var det hemskt. jag blev sårad och mitt hjärta blev krossat av dig, flera gånger. men jag sårade dig med, och jag krossade ditt hjärta med. kanske inte på samma sätt, eller lika många gånger, men jag gjorde det ändå. och just då hoppades jag att du skulle ha lika ont som jag hade. att du skulle känna precis som jag gjorde. men ingenting blev bättre, och jag mådde inte bättre av det. så med allt det där bakom oss, kanske vi är bättre nu? mognare? starkare?  men jag vet inte om jag är villig att ta den risken med dig igen. ungefär som att hoppa från ett högt berg men inte veta vad som finns när man landar. ett safety net eller ingenting alls?


i wish to god that i found someone who was strong enough to catch me if i fell. and i wish that, that someone was.. you!

long time no see!

vet inte när jag satt vid datorn senast. har haft riktigt fullt upp, och kommer nog fortsätta ha det fram tills 21a augusti, då det äntligen bär av ner till balkan! åh, jag längtar så obeskrivligt!

anyhow.. bloggen kommer tyvärr rätt långt ner på min prioriterings-lista så därför blir det inte många updates.

den senaste tiden har det blivit jobb som bara fan! och i onsdags (den 2a juli) hade jag riktigt roligt för en gångs skull faktiskt! BWO ägde umeå i lite drygt en timma, och jag var lycklig!