i did it. i took a trip down memory lane.

vad fan håller jag på med? memory lane får mig att darra som ett asplöv. jag har tappat allt förstånd och bara följer impulser. allt var så annorlunda förr. och nu bryter jag mina principer kors och tvärs. jag gör saker först, och tänker sen. jag ger folk fel signaler, och jag slits mellan gott och ont.

jag har varit snäll för länge, och jag har låtit folk köra över mig, för länge! nu är det en annan sida av mig som träder fram, som jag inte riktigt har kontroll över. en sida som inte låter mig ta något mer, utan istället är det jag som ska styra nu. jag ska inte längre bli styrd och trampad på. jag ska inte längre vara svag.

jag vet fan inte vad jag vill. jag är så förvirrad så ord kan inte beskriva det. av någon anledning har vissa saker dykt upp i mitt huvud, och nu kan jag bara inte släppa det. så nu väger jag, det ena eller det andra.

it would be nice with a breath of fresh air, but memory lane would be nice too, i think. jag vet inte ens varför det dök upp i mitt huvud. jag menar, det har inte funnits där på flera flera år, och nu helt plötsligt, kommer det. saken är den att jag inte ens vet om det finns någonting att hämta där, in memory lane. och jag vet inte ens om jag är villig att ta risken och utforska det.

fan vad allt ska vara komplicerat nu helt plötsligt. jävla skit! jag måste bara släppa allt.. precis allt! jag orkar inte med något, inte just nu. jag måste få andas. men ändå så låter jag inte mig själv andas. jag kastar mig in i nya saker på tok för fort och snart kommer den, den stora hårda väggen som jag kommer smälla rätt in i, och då jävlar kommer det smälla till ordentligt. men jag får skylla mig själv. jag vet ju vad jag gör.. uppenbarligen. men det känns som om jag borde ta en rain check från allt, och bara fokusera på mig själv. jag behöver tid med mig själv, och för mig själv.

men om det fanns ett sätt att bara slå av min hjärna för en stund, hade nog allt varit bra. alltså, slå av från själva tänkandet. för det är just mina tankar som har en tendens att driva mig till vansinnet. nåväl.. det återstår väl att se vad fan jag gör. vilken väg jag väljer att gå, och om den vägen är rätt eller fel. just nu är jag bara så jävla trött.. på mig själv!

ibland saknar jag boden, men bara ibland. jag saknar skolan och min klass och mina kompisar. jag vet att jag snart får börja skolan igen, men det kommer ju fortfarande inte vara samma sak. gymnasiet var speciellt och ibland önskar jag att jag tog vara på den tiden bättre än jag gjorde! vi hade så kul under gymnasietiden. även om det fanns stunder när ingen av oss orkade med IB, eller något annat för den delen heller, så är de bra stunderna totalt överlägsna!

vi kunde ha en fest mitt i veckan, och vara vakna hela natten, för att sen gå till skolan, bakis och utmattade. vi kunde gå från att sitta och gråta ena sekunden, och lyssna på pojkband och prata minnen, till att skratta hejdlöst andra sekunden. det var skratt och lycka, svek och tårar, förväntingar och besvikelser, men vi hade varandra! now everybody got the game figured out all wrong, i guess you never know what you got till it’s gone.. 

igår bokade jag flyg och hotell, så nu blir äntligen min stockholmsresa av! jag far 14e, 09.45 och landar en timma senare i underbara stockholm! jag längtar som faan! och sen kommer min favvis-micke och hämtar mig, för med mitt lokalsinne är det inte så säkert att släppa ut mig i "det fria".

jag vet inte riktigt vad vi ska göra just när jag kommer, men dagen därpå, also known as my birthday, ska vi ut och bowla och kanske äta middag! it's gonna be so fucking fabulous! förutom om jag förlorar i bowlingen! men förhoppningsvis händer inte det! annars lär jag bli mobbad for life.

nu ska jag ner och fika, och dricka dagens första kaffe! mmmmh! over and out!

tiden bara springer iväg och snart är jag 20. herregud! jag är så jävla uppe i varv nu. dels har jag sökt universitet och hoppas att jag får börja, för jag saknar verkligen skolan, och dels har jag just blivit utslängd ur ett förhållande och nu lever jag singelliv igen. men det är inte så jävla illa det heller. jag klarar mig fint och på något sätt känns det som om en del av mig har återvänt, fast jag förlorat en annan del av mig själv.

vissa säger att det är min frihet, men jag vet inte om det är just den, för jag kände mig inte "fängslad" i mitt förhållande med adam. jag fann det tryggt att kunna vakna och veta att man inte är ensam mot världen, utan har någon man älskar vid sin sida. men å andra sidan så när jag vaknar nu så är jag nog lika trygg, om inte tryggare. what doesn't kill you, makes you stronger.. och visst är det så! av någon annledning blev jag otroligt svag i mitt förhållande. kanske var det för att folk omkring oss förväntade sig så mycket utav oss, eller så kanske jag var så jävla rädd att förstöra allt på ett eller annat sätt, att jag totalt gav upp mig själv. jag har inte svaret på vad det var som gjorde att jag gav upp mig själv, jag vet inte heller vilken del av mig som har återvänt men.. något är det, och jag har saknat det!

idag är jag inte svag, och jag är inte beroende av någon. jag håller i mitt eget hjärta och jag står för min egen lycka. ska någon köra över mig, så är det jag själv. är det någon som ska krossa mitt hjärta, så är det jag själv! och jag är nöjd med livet, precis som det är idag!


om mindre än två veckor ska jag åka ner till stockholm och fira min födelsedag. istället för att fira den med adam, ska jag fira den med micke! vi ska ut och äta middag, kanske även bowla och gå på bio. jag vet inte riktigt vad som blir av, men kul ska vi ha, och jag ska ha en bra dag! fuckin' A! am a survivor!

no words needed.

and so did we..

jag vet fortfarande inte exakt vad som hände. men det är över nu i alla fall. och jag trodde att det skulle vara annorlunda. jag trodde att luften skulle ta slut och jag skulle näst intill försvinna. men ingenting var som jag trodde. jag står kvar, och jag har inte fallit, inte än i alla fall. inga tårar har jag kvar heller. jag vet inte riktigt varför men.. när dina kalla ord nådde mig och jag insåg att det är över, fanns inga tårar där. kanske var jag beredd på att du skulle försvinna ur mitt liv och lämna mig, eller så kanske jag insåg att inte ens en ocean av tårar skulle förändra någonting.

min kärlek till dig var i alla fall alltid äkta och inte ens en sekund av vår tid tillsammans, tvivlade jag på mina känslor för dig. jag visste alltid att du ägde mitt hjärta, för jag gav det till dig. som under ett pokerspel, gick jag all in, och mitt hjärta var the highest bet. därför var jag ibland rädd att riverkortet skulle komma och jag skulle inse att jag hade förlorat. jag har förlorat förr.. åkt ur turneringen och hamnat på sista plats, så jag var livrädd att förlora igen. och var det någon jag inte ville förlora mot, var det just dig. och ärligt talat så hoppades jag att jag inte skulle förlora den här gången. jag hoppades att du skulle vara min för alltid, för jag ville vara din, för alltid.

men du var förändrad. i slutet var du inte min. du blev en helt annan person, total omvänd från den person du en gång var. du var inte personen jag blev kär i, utan helt plötsligt blev du känslokall och någonting inom mig säger mig att du ljög. oavsett om du påstår att du var ärlig, så känner jag på mig att så var inte fallet. du förändrades och ditt hjärta blev kallt. sen stängde du bara av. och när du väl hade stängt av, försvann min musik. jag slutade dansa och blev stillastående.

men jag ska aldrig tala illa om dig. jag ska aldrig säga ett ont ord om dig, för ingenting inom mig hyser något ont gentemot dig. jag har trots allt älskat dig, mer än jag någonsin har älskat någon människa på denna jord. och en gång sa du faktiskt att du älskade mig med. så jag tar med mig de fina stunderna med dig. jag ska minnas dig för alltid, och du kommer alltid att finnas kvar, där jag en gång hade dig.. i mitt hjärta.

..all the boys and girls. joy to the fishes in the deep blue sea,
joy to you and me!

(jag vet att det heter fish och inte fishes, men de sjunger "fishes" i låten)

snart fyller jag 20! det är helt sinnessjukt! mindre än en månad kvar! och igår planerade jag och adam lite. mest troligt blir det bara jag och han, på ett hotell någonstans! helt underbart! mer behöver jag inte, än att få vara med den personen jag älskar! och ifall det blir så, som det är tänkt, så blir det så att vi äter middag ute på någon fin restaurang, och sen spenderar vi tid med varandra, ensamma i hotellrummet, med jordgubbar champagne och roomservice! fabulous! grejen är att.. jag fyller 20 på en tisdag, och jag vill som fira det just den dagen, inte helgen före, eller helgen efter. så ingen fest, inte krogen, ingenting.. bara jag och adam! men jag klagar inte! bättre än så blir det nog inte för min del!


jag är uppe tidigt idag, eller ja, relativt tidigt för jag gick upp vid nio! jag måste hinna duscha, fixa mitt hår, klä på mig och sminka mig, och hinna in till stan. jag har ett möte klockan ett, så jag kanske borde göra mig i ordning snart, men eftersom jag är lite av en tidsoptimist ibland, så tror jag att jag hinner!


i helgen har adam varit i göteborg, och jag har saknat honom precis hela tiden, men jag överlevde ändå! såg melodifestivalen i lördags, och hade våffelkväll. inte helt fel det heller! och igår blev det satc för hela slanten! <3


nu måste jag ner och fixa lite kaffe, så jag klarar mig hela dan! men jag gör lite framsteg med bloggen! den kanske blir kvar ett tag till!


baby, you are fabulous! i love you! i love you! i loooove you!!! <3